Aftonbladet – 26 januari 1846, sida 3

RA SS FU R RA ss GR EE ARR I väcka medlidande för hans offer och harm öf elver en makt, som kan så hädiskt leka met I menniskoväl, och sträfvar att antingen af folker göra maschiner eller rota ut dem från jorden Men Österrike och Ryssland stå dock i å!skil liga hänseenden på samma linea, och derfört skulle en slägtförbindelse mellan deras envåldsherrskare vara naturlig; medan harmonien : styrelsesystem mellan dem och Preussen alltic måste blifva onaturlig. q I alla våra provinser tillsättas nu konsistorier som skola under sin uppsigt taga kyrkooch skolväsendet, hvilket hittills stått under regeringens omedelbara ledning. Frisinnade prester och skollärare se sig hotade med afsättning, t ex. Rupp i Königsberg, Wislicenus i Halle Ublieh i Magdeburg. Men allt detta tjenar blot! till orons spridande allt djupare ned ibland folkmassan; dissenterande fösamlingar ha bildat sig i König:berg och Halle; stora och ansenliga städer, såsom Magdeburg, stå beredda att, jemte sina omtyckta prester, i fall de slutligen afsittas, utträda ur förbindelsen med den rådande kyrkan, och dylika exempel vppmuntra andra prester att från predikstolarne offentligen yttra sig till förmån för fortskridandet i andlig rigtning, med lika litet bälfvan för martyrdomen, som i kristendomens första tider. På detta vis står Preussen nu färdigt till en kyrklig söndring -Jaf flerfaldig art, och att se den på det vådli-Igaste parad med den politiska oron. Vådan är så mycket sörre och mer öfverhängande, som Ihela Tyskland har samma rigtning. Man befarar ej utan skäl, att ny-katoliker och ny-proteIstanter i sllmänbet skola förena sig till en geJmensam kyrka; helst detta redan skett på flera orter alldeles öppet: Upphörandet af den trehundraåriga förbittripgen emellan katoliker och protestanter i Tysklånd, och deras förening till en allmän tyskt-kristen kyrka, innnebär en alltför storartad och vacker tanka, för att ej öfver lallt omfattas med hänryckning; och till Tysklands slutliga förening i politiskt hänseende vore den kyrkliga ett oförstörbart frö. Blott sålunda tyckas ock de från förfäådern ärfda tvisterna kunna förlikas; blott på trosbekännelsernas och kyrkornas brödrasämja synes tyskarnes jetterike; kunna uppresas. Låt också denna föreställning se Muut va UnNUGIVar UTOIMDUAd; OCh att den På tankor näste Toda Ull den Svane tertankas. Också fästa de flesta regeringar just nu derpå sin uppmärksamhet. I Wi-temberg yttrades aldraförst, sistl. sommar, den tanken, att det: vore af särdeles vigt, om alla tyska protestan-. tiska stater skickade fullmäktige till ett gemen-; samt kyrkomöte, för att rådslå öfver medlen att förstärka den gamla protestantiska kyrkan och befästa henne mot de anfall, hvarmed bon anser sig hotad. Denna tanka vann insteg i Preussen och Hannover; och af preussiska konsistorialrådet Sunthlage, i förening med hannoverske abbeen Repstein, utarbetades i Loccum ett progrämm för kyrkomötet. Det gick ut derpå, att om man ville bevara protestantiska. kyrkan emot nylärarnes kätterier, så borde man uppställa orubbliga trossatser, hvilka skulle för, reskrifvas alla protestantiska prester till rälte-snöre, och hvilkas vidhåliande skulle blifva sett vilkor för deras embelsutöfning. Och som upp sättandet afen ny protestantisk troslära vore; svår, om ej omöjlig, så borde man gå tillbaka till den Avgsburgiska af år 4530. Man borde äfven inrymma åt presterskapet ett större Inflytande. på ungdomens uppfostran, för att med gemensam kräft, inom samtliga tyska protestantiska staterna befrämja den gemensamma tron; I kvartill äfven borde höra, att öfveralit återinföra de gamla kyrkopsalmerna. På des:a grunIder inbjödos ock de protestantiska staternas preIsterskap till ett kyrkomöte i Berlin; och iflera I månader reste konstorialrådet Suntblage omkring, lför att drifva på denna angelägenhet. Förslaget Ihar nu verkligen kommit till utförande. Sedan Iden 3 Januari finner man här 34 deputerade Ifrån 26 tyska stater församlade till rådslag öfver programmets ämnen; endast Hansestäderna Toch Oldenburg hafva uteblifvit. Mötet kom: mer att räcka 4 till 5 veckor; men man tror, Ipå goda grunder, att ingenting af betydenhet Iskall uppkomma deraf. -De deputerade skola Ipröfva alla kyrkans fe! och brister och föreIsläå hjelpmedel deremot. Man vill öfverensIkomma om orubbliga trossatser: vill binda preIsterskapet vid de symboliska böckerna; men Iman besinnar ej att de särskilda tyska staterna lbefinna sig på särskilda ståndpunkter i hänseende till trosåsigterna och bildningen: att en Ifullkomtig tankefrihet är grundlagligt fastställd inom flera, och att folkmeningen inom de fleIsta förkastar all bokstafstro och hyser den dupaste vedervilja mot all påtvingad trosform, I mot all absolutism icke mindre ikyrkaän istat. Skulle det komma derhän, att dogmatiska satIser utfärdades till samvetenas efterrättelse, så Iskulie motståndet blott förökas, och ropet att kyrkan inträdt på katolicismens område verka -Isom olja i den brand, hvilken redan flammar I häftigt nog genom hela Tyskland. Allt detta linser man ock; men man söker att hjelpa sig ländå. — Kyrkomötet har till. sin oråförande l valt Preussens deputerade, lir Betman-olweg, Idensamme, som anses bestämd till konsistorialI lnresident i Mark-Brandenburg. Hr Betmansem TP RR 38 fe vs er rv E tt ae TF Hu