Aftonbladet – 24 januari 1846, sida 2

År jag ett barn, en dåre? Spottar du pi mitt skägg? ropade scheiken, uppretad. Fråga desse, fråga honom sjelf,, sade Mohamed, visande på Omar, Hassan och Victor. Ni ären alla ett gement pack! Tunesiska landstrykare. Jag vill lära er hvad det kostar att spotta Beni Mzabs store scheik i ansi tet, skrek Abubekr, förgrymmad. — -Om ni så lite! akten den lag, som gällt från äldsta tider, ären ni icke bättre ön Rumi sjelfva, och Abubekr ben Hariri är den man, som skall lära er seder. Hvad jag sagt skall ske, och jag vill annars i paradiset icke vandra under lycksalighetens träd, hvars skugga sträcker sig så vidt, alt en häst på tusende år icke kan genomlöpa det rum, som den intager. Vid min beskyddare Abubekrs svärd! jag går genast till emiren, och han skall skaffa mig upprättelse. Fransos? Ni mitten sjelfva vara fransoser: Ni ären dertill nog låga och usla. Stilla er, Sidi! sade Hassan. ,Sidi Mohamed skall förklara allt. Gerna vill jag det,, sade Mohamed, eftergilvande. Vet, Sidi, jag har en hustru, skön ill utseende, men illistig, som en satan. Jag tog henne med mig till Algezira, der såg hon denne fransos — Återigen fransos! Är jag en narr? — Pest sfver dig, du lögnens son! afbröt scheiken. Så hör dål ropade Mohamed. Jag hör ingenting! Abd el Kader må höra lig. Fransos? — Allah! Allah! — Haramy, du står under mitt skydd! skrek den förtörnade ;cheiken, och såsom en hvirfvelvicd var ban utom tältet. Mohamed ben Zigri förändrade nu ton och itfor i häftigaste vrede. Satan må tacsa dig i itt beskydd! Hvad han bröstar sig, denne umpne scheik för en bord tiggare från öknen. — Hvem är han väl, denne son af en kamel? udast stoft under Mohamed ben Zigris fotsulor. Ivad är han mot en al Abeuceragernes söner, om berrskat i den röda borgens salar i Graada? — Men du jude och du dotter af en und, (här vände han sig i raseri emot Ismael!