Aftonbladet – 23 januari 1846, sida 1

nn EET ESS ehuru han aldrig kan försvara att hafva gjort reformen genom ett dekret, i stället för genom en Lag: det vill säga med Kamrarnes bifall. Villemain hade för första gången efter sin sinnessjukdom uppträdi i Tribunen, men var matt och svag; talade väl korrekt, men utan sin fordna liflighet. Man såg, säger ett franskt blad, alt ban sökte sig sjelf, utan att igenfinna sig, Han lemnade den nya förordningen rättvisa, i flera afseenden. Grefve Boissy dAnglas uppläste ett tal till ära åt den närvarande utrikes politiken, under Kammarens allmänna konversation. — Baron Charles Dupin erkände, att det stod temligen bra till i den inre och yttre politiken, men erinrade om behofvet af finansernas bättre ordnande. Defieit hade ju stigit, från 574 millioner 1844, till 396 millioner 1845 och blifver enligt ministörens beräkning 4921 millioner i slutet af 4846. Patentlagen tryckte de mindre fabrikanterna. — Dörroch fönsterskatten hade ökats sedan 4829 med 416 procent. Pålagornas nedsättning vore bästa sättet att bjelpa de arbetande klasserna. — M:r Dubouchage tadlade tbrontalets tystnad om alla vigtigare yttre politiska frågor, och adress-förslagets likaledes. Detta var ej förenligt med det representativa statsskickets anda. Afven upptog han den offentliga skandalen af aziotaget, och gillade Dup ns anmärkningar angående finansernas tillstånd och de arbetande klassernas lidanden. Grefve Montalembert höll derpå elt föredrag om de Kristnas förföljelser i Syrien, skildrade deras rysliga belägenbet, sedan till följd af Palmerstons politik landet undanryekts: Mehemed Alis välde, för att gifvas till pris åt Drusernas, Albanesernas och Turkarnesutpressningar. Han beklagade att franska namnet blifvit så nedsatt i Orienten; att Frankrikes naturliga ställning såsom skyddsmakt helt och bållet förfelats; och att den man, som representerar reformernas sak i Turkiet, Redschid Pascha, hvars stora värde grefven hyllade, icke skulle under sådana olyckliga förhållanden kunna något uträtta, om ej Frankrike vågade göra något för Maroniterna, 0. s. V. Guizot förklarade sig beredd att svara härpå, men begärde debattens ajournerande på det hans ord målte kunna i Konstantinopel återljuda och verkap. : Deputerade Kammarens adress-komitte har underkännt ett amendement af. Marc-Girardin, som antydde regeringens brist på försigtighet i Algierska angelägenheternas behandling. Pariserbefästningarne kunna nu anses slutade och de 4140 millioner som anslogos till sjelfva byggnaden, hafva räckt till. Som arbetarnes dagspenning fåtts för bältre pris än påräknadt var, så har till och med åtskilligt mera blifvit utfördt än som i denna summa inräknats. Franska ombudet i Plata-staterna, baron Deffaudis har fått fullmakt att underhandla med Oribe, och man synes tro att Rosas gifver med sig, ty flera trupper afsändas icke. Berättelsen om träffoingen med Abd-el-Kader vid Qued-Riou hestyrkes. Emiren har fått en häst skjuten under sig. Ifrån Haijti berättas, att presidenten Pierrot flyttat regeringens säte till Cap. Han är sjuklig till själ och kropp, och blifver dagligen alltlatter och fransmän. SPANIEN. Det sist omtalade manifestet af Infanten Enrique har väckt mera väsende, än man kunnat förmoda. Visserligen var det något besynnerligt, men en del af besynnerligheten upplyses af de förhållanden, som manifestet omtalar. Deri sär ges: I det ögonblick min person åter sysselsätter pressen och jag utmärkes såsom värdig den största ära och lycka, som mitt-bjerta kunde önska, skulle jag vara otacksam, öm jag ännu längre fördöljde de känslor för spanska nationens välfärd, ära och sjelfständighet, som lifva mig. Härpå yttras öfvertygelsen att prinsar icke böra taga parti, och prinsen förklarar sig ENTRE ERA mer tyrannisk och grym, i synnerhet mot mu-,