Aftonbladet – 23 januari 1846, sida 1

mm ämnar uppgöra handel med dig; men sätt dig nu här vid ingången, till dess berättaren slutat, och kom icke gropen der borta för nära, der en haramy förvaras. , Rebecka, ehuru tillräckligt bekant med arabernas bruk, förskräcktes dock, då hennes öga föll på denna punkt. Det var en båla, Jemt så lång och vid, att en menniska kunde rymmas deri och uppgräfd en aln i jorden. Här låg Victor med bundna händer. Stället der ansigtet befann sig var obetäckt, men öfver det öfriga af gropen hade man lagt kistor och resförråd, icke egentligen. för att plåga fången, men af vanlig försigtigbet, at hindra honom från all beröring med hvarje främmande person. Flickan, eburu för henne en sådan anblick icke var ny, fasade likväl, då hon såg den så outsägligt älskade i denna hjelplösa belägenhet. Huru mycket skulle hennes ångest stegrats, om hon känt att Victor befann sig i sin argaste fiender, i Mohamed ben Zigris, den sköna Fatmes makes våld. Denne var araben, som vid inträdet helsat Ismael: såsom en gammal bekant, och ägare till tältet, der sällskapet befann sig, Alven Ismael kände djup smärta, då ban såg Victor i detta läge; men hvarken han eller Rebecka förrrådde red en enda blick, att de kände honom, och nedsatte sig tätt in Nate dörren, under det Rebecka kväl intog atsen närmast hålan, der Victor 196 Nå, fortfar, Seifeddini ropade Mobamed ben Ligri, i det han ånyo stoppade sin seblouk, lång pipa). i ( DER pa) höra sagan om Kubbar Rumia, eller om Hammam el Meskbutin? rågade berättaren. R ; d k ; ;Icke om Kubbar Rumiar, (de kristnas graf. plats), evig fiendskap emellan oss och dem ! ropade Mohamed ben Zigri, i det han strök sina mustascher. Sagan om de gamla muarne i Hadschut är känd af hvarje barn i