Aftonbladet – 19 januari 1846, sida 3

RO OP an OMC are, än radikalertlnes? Fingo dessa sednare råda, så skulle sam Phällsskicket på en gång i allo omstöpas; ty med ; mindre sådant sker, vilja de icke understödja Regeringen. . (Vi tvifla mycket att Ir förf. har rätt i detta sednare; betraktar man neml t. ex. tidningen Pagens ridsla alt prononcera sis i representationsfrågan, — en rädsla, som den ej kunde a ihysa i fall redaktionen verkligen hade en ör vertygelse — så visar det sig genast att något hel ,Jannai är bakom skölden. Awonars vore e54 hel-Iler ilskan mot de prononceradt Liberia så stor.) VVi ha, säger D. Allehande, upptagit ofvanI stående artikel, emedan vi funnit den ganska -träffande skildra partiernas nuvarande ställning. tlSom vi hoppas, komma de liberalas ställninz latt snart hlilva ännu fastare efter tillsättningen 1jal representationskommitteen och fastställandet tlaf liberala grunder för en representationsförän-idring. Men kan ej för ofta upprepa, hvilken s I tyngd i vigtskålen å ena eller andra sidan Regeriegens beslut i denna fråga kommer att utti göra. Det gäller nemligen bär, måhända mer än någonsin, att Regeringen tager sitt parii och I i åetta hänseende skulie vi verkligen heldre önska, att den blifvande kommiiteen blefve rent af -konservativ, än att dess färg vore -lutan betydelse inför det allmänna ömdömet. I N förra fallet är det väl gifvet, att pressens och ilde liberalas ställning till Regeringen förändraI des, men striden vore då öppen och Regerintigen komme troligen snart i erfarenhet af, hvilket stöd vore pålitligast, det af de liberala, reI presenterade at den ojemförligt stärre delen af nationen, samt majoriteterna i Borgare: och I Bondestånden, eller af byråkratien, represenieIrad-af majoriteterna på riddarhuset och inom Presteståndet; Denna strid komme visserligen på de liberalas sida att blitva högst påkostande och att tillintetgöra, många af d:ss sköna förI hoppningar, men vi förmoda dock, att den kunde åtminstone vid nästa riksdag, i konstituI tionel mening, utkämpas och, om ej förr, möjligen då medföra en förändring af Konungens I konselj. Om åter Regeringen åt den blifvande kommitteen gifver en beståmd Liberal färg, så få de konservativa inom konse!jen då antingen, i denna fråga, såsom i frågan om lika arfslagen, tålmodigt underkasta sig Konungens beslut och åtnöja sig med reservationer eller ock lemna sina platser i Rådet. De konservativa utom konseljen bibehålla naturligtvis då den ställning de nu innebafva oc finge med tillhjelp af Posttidningen, Minerva och Dagen, biskopspartiet i Presteståndet, det Hartmansdorffska inom Adeln samt ett arr:cregarde af en ofrälse elitkorps utaf epragts, ul!ras, försöka hvad de kunde uträtta 1 emot Regeringen och huruvida de, vid en blifvande riksdag, kunna lyckas att tillvägabringa t en ministerförändring. I hvilket fall som helst. vore det fair play å ömse sieor. Om deremot ! kommitteen erhölle hvad man kallar en grå . färg eller alldeles ingen, så blefve utan tvifvel ; Regeringens ställning till det allmänna tänke-7 sättet och folket aldramest betänklig, då nemliS gen ingen visste hvar man hade henne, ceh., huru man skulle bedöma hennes riktning i landets vigtigaste angelägenhet. Hon blef då misstrodd å båda sidor och hade icke intagit någon fast punkt, der hon kunde försvara sig. Hvad som kan tagas för afgiordt är också, i sådant! fåll, att om en och annan med uppriktigt libe1 rala grundsatser i denna fråga (— och dermed , mena vi icke just en uteslutande anbhänglighet till ett eller annat redan uppgjordt representationsförslag, utan bufvudsakligen den bestämda X åsigt, att den fyrdelade ståndsrepresentationen IT måste lemna rum för en representation byggd ? på samfällda val och fördelad i två kamrar —)IE inkallades i kommitteen bland ett sällskap af! den s. k. juste milieun eller anhängare af ståndsval, han afsade sig förtroendet, då ban naturligtvis icke inginge i kommittåen, för att sittal der såsom en reservalionsnolla. Hela kommitCen kunde på detta sätt, innan man visste orlet a, komma att förvandla sig till ett slags så emkningsut-kott, som icke tillredsställde någon) bi Mt de egentligen stridiga åsisterna. — Uiur Handelstidniogens revy af Stockrolmstidningarne, anse vi förjande reflex:oner)?! erdeles förtjenta att meddelas äfven Aftonbla-m jets läsare: pPostoch Inrikes-Tidningar vrida och vända ig på alla upptänkliga sätt, för att kunn: komna ifrån frågan om den obehagliga representaforsreformen. Nu drifves den satsen, alt Reerinken måste för sitt beslut i denna stora våga ansvara inför mäktigara myndigheter, (än fionbladet); vi menaar, säger Posttidningen, nför det stora förnuftiga (?) tänkesättet i lanet, som icke skriker i Tidningarne (?), men )5! inker (!) oberoende af Aftonbladet; inför efrverlden som skall skrifva (?) den nuvara Regeringens (?) histaria och som dömer efr de stora ledande ider, som ligga tili grund r Regeringens åsigier, — och slutligen imfir5la tt upplysta Europa, som Posttidningen med j vit i gevalt vill hafva med i saken, o.s.v. Mao r här åter alla dessa löjliga fra er, 2llt det edder hopgyltradt, som vi förut sett i saliz anskaren, Bier, Morgonena, m. fl ultra kon rvaliva tidningar och kam n alltid gå ut på den för Ining, att för-ster ft, tankeförmåga, upplysning, endast fiana ; de privilegierade, på det öfrig 5 trälande regeferande klagserna. icka has da