Aftonbladet – 19 januari 1846, sida 3

nansbefattningarne kunna bäst motsva a folkets örtroende. u Det är imedlertid tröstande att se, huru resresentationsreformens motståndare nu nödgas ter uppkalla dessa gamla besvärjelse-formler, edan de icke lyckats skrämma någon med resterna; och aristokraternas onåd, eller med östra grannen o. s v. Ty inför de förnuftiga landet, de som ,tänka, ädelt och fosterändskt, inför efterverlden, och det upplysta Eurcpa,, inför dessa, kunna vi försäkra Posttidningen att Svenska Borgare och Allmoge kunna i förening med en välvillig Regering ansvara, då en på samfällda val grundad nationalrepresentation införes. . Ena insändare har rönt sådana politiska in-, fryck, af ett samtal emellan några vänner, efter en treflig familjmiddag, att hon vesutat pbortlärga sin pennap, olyckligtvis —blott tills vidare, Han kuade nemligen xe öfverbevisa en at bordskamraterna: Pen svinde! fattat pluraliteten; att skäl ik Ce mer höras; ait svart kan göras till hvitt a dem, som en gånvg skaffat sig puralitete 3 öron (2); att parti-ehefens uppenbaraste afvikelser från sanning och rättvisa försrvaras ar dess anhängare; att all rättskänsla så försvunnit, att Hr Richeris osmskliga Fipklaring i Aftonbladet kunnat af ett annat blad kallas ett prof på den utmärkte mannens hössinnade tänkesätt, o. s. v. (Det vore verkligen interessant att få göra den der oomhkullrunklige kamratens bekantskap!) Detta hade så förbluffat Posttidningens inändare,, att han anser det endast vara att spilla tid och krafter, om han sökte skrifva något förnutigt i politiska ämnen,. (Men hvarföre då icke heldre göra det, än att skrifva dylikt oförnuft?) Han finner det enda bbtemedlet ligga uti öfverdrifternar, och han slutar med den trosbekännelsen, att blott en Regering kan motstå svindelny. — Medborgaren i Götleborg innehåller äfven, i en korrespondensartikel med signaturen Publicola, några betraktelser i revresentationsfrågan, hvilka vi här anteckna så råycket hellre, som Medborgaren förut icke gifvit någon trosbekännelse i detta ämne, och den nu ifrågavarande visserligen icke är Löwenhjelmsk: Då man hör flera af dessa sjekfskrifne lagstiftare, desse i lexläsningen examinerade och patenterade, desse öfver sin förmögenhet stoltserande patroner, huru de med åtlöje tala om t. ex. de oprivilegierade klassernas ombud ibland Ständerna och sedan hör deras egen brist på insigt om samhällets enklaste frågor, då finner man snart huru ojemförligt större borgen för ett xodt och upplyst ombudsmannaskap en folkvald lagstiftning och förvaltning måste vara, framför den som tillkommer genom ärfd rättighet eller åtföljer visst embete, viss synlig och ofta skenbar förmögenhet, eller genom de ensidiga valen af stånd och klasser. Sc der hvarföre nationen önskar sig en sådan val-bildad organism för vården af sina angelägenheter. Den är mätt på dessa falska teorier, som, för ut bibehålla inflytandet inom enskilda familjer, mbetsmannaklasser och privilegierades händer, vilja ådagalägga att en nationalrepresentations ;eståndsdelar måste vara afvägde efter rang, örmögenhet och yttre vilkor, hvilka alldeles cke äro af natur att i andra afseenden betryga ombudsmannakällets lyckliga utöfning. Den ar lärt sig att i dessa konstiga upprönn ngar f stånd, klasser och olika qvalificeerade kamrar, j se institutioner, som uteslutande besitta förnågan vt föra till samhällets mål. Tidens allränna röst höjer sg för en folkvald nationaepresentation, ett fritt och efter allmänhetens fvertygelse valdt ombudsmanraskap. a a RR