Aftonbladet – 16 januari 1846, sida 3

-prattetser upplyste, att Ulliaiade Bravia och ullFo Com PF I EE He sn oo 0 stiernin, förnämligast den förstnämnde, uppmuntrat folkmassan att hurra och väsnas; att Bråvik i detta ändamål haft sådana yttranden somt till exempel: polisen äter rakt opp 089 — ,det är bäst att vi alla fara till Amerika, och lemna polisen ensam qvar här — Jäderin, den fäbunden, blir ej arresterid nu heller, men bättre lycka härnäst — 0. s. Y. Brävik hade, efter hvad vittnena intygade, jemte sina yttranden haft åtskilliga krumbugter för sig, burit sig åt som en galning, fäktat med armarne, bugat sig och sett ut som en Orang-Outanga,. Vittnena ansägo att han vid tillfället ej varit riktigt nykter, ty en menniska med uppfostran skulle ej hafva i nyktert tillstånd uppfört sig så, som Bråvik gjorde, och uppmana det sämre folket, som ej förstår hvad det gör, att förgå sig, hvarföre de oförståndiga stackIrarne sedan sjelfva få ansvara! Så ungefär yttrade sig ett vittne. — De tilltalade och en stof folkhop hade under skrän och hurrarop förföljt Jä Åderin och Spångberg Myntgatan framåt och ändå till jernbron som leder till Helgeandsholmen, der Åpoliskammaren är belägen. Men när folkmassan kom till bron hördes ett par röster utropä: Det skall fen sjelfmant gå i häkte!lc hvarpå busarne, skingrade sig. Bråvik nekade helt och hållet tili hvad emot;honom angifvits; Christiernin likaså. Förre hyrkusken Brobeck var ej tillstädes. Målets behandling fortsattes i dag, då f. byrkuIsken Brobeck tillstädeskom, men förklarade att han, långt ifrån att hafva velat vid det berörda Itillfället ofreda polisbetjeningen, närvarit under .) undersökningen i gevaldigern Jäderins mål för att Ilemna denne beskydd. Atskilliga nya vittnen blefvo afhörda, dock utan ed, och flera äro åberopade. — Två guldsmedsgesäller, Scotevius och Söderström, som under längre tid arbetat hos guldsmeden Möllenborg, äro i poliskammaren angifna att I hafva under loppet af de två sednare åren förfalIskat och förskingrat silver, som de till bearbetning hat om händer. Hr M. uppskattar sin förlust, så vidt den hittills kunnat utrönas, till 500 lod silfver. Söderström inställde sig på kallelse till polisförhöret i går och erkände förbrytelsen; Scotepius uteblef, och öfverstäthållareembetet förordnade, att han skulle häktas, likasom Söderström. Det uppgas, att vid de fyra gånger om året af hr M. verkställda inventeringar, de båda tilltalade 1ånat silfver af hvarandra för att betäcka sin balans, medan den ene först och den-andre sedan sinställt sig hos mästaren och fått sitt silfver afvälllifslutligen hade dock balansen blifvit alltför stömwratt kunna döljas. Första upptäcktew af sveket hade föranledts deraf, att sedan hr Möllenborg upptäckt att den filspån, som. gesällerna efter silrets bearbetning återställde honom, var uppblandad med främmande ämnen, hade han på sednaåre tiden låtit sina arbetare hvar och en för sig aflemna filspånen och det befanns då, att Scotenii och Söderströms fisspån var uppblandad med andra ämnen, hvaremot de andra gesällernas var oförfalskad. En för närvarande på landet bosatt guldsmed, vid namn Zacharias Lundqvist, och en guldsmedsgesäll, vid namn Ponsbach, som förestår en annan verkstad, skulle, enligt parternes uppgift, varit de, at hvilka de tilltalade tillbytt sig den filspån, hvarmed de sedan bedragit sin mästare. — Ransakningen fortsattes i dag. Scotenius hade nu biifvit upphemtad. Han erkände väl att han förskingrat något silfver, dock helt obetydligt; han föregaf att största delen af det saknade bortkommit under en tid, då Scotenius legat sjuk. Denna uppgift fanns dock föga trovärdig; hr Möllenborg förmenade att Scotenius samt ofvannämnde Lundqvist och Ponsbach förfört Söderström till oredlighet, ty han hade förut gjort sig känd säsom en redlig och exemplarisk yngling. — Vid anställd undersökning med silfverplansar, som de tilitalade haft om händer, har befunnits att 30 lod af 460 bestått af fremmande ämnen. — En fattig yngling, vid namn Alfred Skog, hade för några månader sedan blifvit antagen i tjenst hos diversehandlaren B. Leja, som bevisat ynglingen wycken godhet, gifvit honom penningar till kläder, och beledsagat sina välgerningar med många ömma förmaningar. Hr Leja fann dock snart att Alfred icke fullt motsvarade hans förtroende, men i hopp om ynglingens förbättring blundade han för hans fel. Men då tid efter annan en mängd af hr Lejas handelsvaror, såsom ringar. brocher, börser, ridikyler, m. m., bortkommo, och misstankan föll på Alfred Skog, som redan länge visat anlag för snatteri och skicklighet i att ljuga, blef Alfred tagen i förhör och kunde-ej förneka att han vore den skyldige. En delaf hvad han tillgripit från sin husbonde hade han försålt till ena mamsell Wahlström, som idkar diversehandel uti sta-lens hus vid Södermalmstorg, och i hennes butik återfanns, vid af herr Leja och polisbetjeningen derstädes gjordt besök sistl. ocssdag, åtskilligt af det stulna. Några artiklar hade Alfred gifvit åt sin syster. — Vid polisförhöret i går erkände Alfred Skog hvad emot honom i ofvanberörde hänseenden angifvits; han uppgaf att han för de till mamsell W. sålda varorna erhållit tillsammans 8 riksdaler. På polismästarens fråga huru han användt -dessapenningar, svarade Alfred: Jag har köpt snask för dem., — Hvad är snask för nå3ot ? frågade polismästaren vidare. — Åplen, kaameller och pepparkakor, svarade den tilltalade, och försökte av gråta, men det ville ej riktigt yckas honom. Och ehuru-han blef strängt ansatt ned frågor och förebråelser, tycktes de göra föga ntryck på honom; han lät ej förmå sig ull något itterligare erkännande; dock sade br L. sig hafva inledning misstänka att Skog tillgripit mycket nera, än hittills kunnat upptäckas. — Från Nyköping berättas, att den beryktade fstidsfången Key rymt från dervarande länshäkte, — Dagbladet meddelar, att efterapade 46 sk. ankosedlar blifvit på flera ställen utvexlade och tt åtskilliga sådana sedlar blifvit till poliskammaen inlemnade. De tyckas vara förfärdigade med enna och om någon uppmärksamhet iakttages kan cras falska beskaffenbet lätteligen upptäckas. — På tillsägelse af mantalskommissarien i Clara ;rsamling, Hafverberg, hade polisbetjeningen sistl. årdag till-polisen uppkallat en aktör vid Nya satern, för det han underlåtit att ställa borgen uu scsina krAnAlfakultllae JA re WL hAatat