Aftonbladet – 16 januari 1846, sida 1

DEPUTERADEN ZITTELS MOTION I BADISKA ANDRA KAMMAREN, ANGÅENDE RELIGIONSFRIHETEN., (Slut från gårdagsbl.) M. H.! Mörken väl hvilken fråga som förelägges oss: Äro tysk-katolikerna kristne? Är deras trosbekännelse en kristlig? Är deras kyrka en kristlig? Nåväl! hvem skall svara härpå? Hvem skall afgöra det? Skall staten göra det i sina styrelseverk och i kamrarna? Staten, som genom erkännandet af protestantismen, midt öfver katolicismen, dess fuollkomligaste motsats, redan längesedan faktiskt uttalat sin dom? Kamrarne? I insen säkert alla, huru opassande, ja, huru kränkande det vore, om vi skulle framkalla i detta hus en diskussion öfver Leipziger-trosbekännelsen, äfven om jag här blott ville uppläsa den, ehuru väsendtligt detta synes tillhöra motiverandet af min motion. Skola då styrelseverken afgöra det? Jag är lifligt öfvertygad, att ministrarne skulle snart. sjellfve uppgifva försöket, de skulle efter första öfverläggningen röna den känslan, att de icke äro kallade till ett sådant domarembete. Skullen j vilja låta kyrkorna, deras respektive theologer, sitta till doms? Men hvilka, M. H.? Katolikerna? De äro ju parti. Protestanterna? Man skall då från andra sidan säga: de äro parti. Hvilka ibland protestanterna? De ortodoxa? Deras domslut skulle redan af största delen ibland sjelfva protestanterna tillbakavisas. Rationalisterna? De skulle bryta stafven öfver sin egen behörighet i kyrkan och staten, i fall de ville fordra en trängre begränsning för den kristligt religiösa sanningens fria uppfattning och utveckling, än Leipziger-bekännelsen tillåter. Sen eder omkring, mina herrar, i hela statens omfång; j skolen ej der fiana någon domstol öfver tron. Det nittonde århundradet tål icke mer någon sådan. För staten måste det vara nog, att en religiös korporation förklarar alt den vill vara en kristlig. Detta har den tysk-katolska menigheten gjort; hon har förklarat, att hon vill uppbygga en kyrka i Jesu sinne och anda, och att hon i Christi Evangelium vill söka näring för sitt religiösa sinne och lif. Staten äger tillse, att icke osd