Aftonbladet – 15 januari 1846, sida 2

I Ytterligare om ångfartyget Svithiods sam manstötning med -galeasen Nicolaus sistlidne: höst. I anledning af den förklaring från befälbat varen på ångfartyget Svithiod, som läses i AL tonbladet för d. 17 sistlidne Oktober, har skep: paren Öhrnberg, som förde galeasen Nicolaus då de båda fartygen stötte emot hvarandra utanför Carlskrona, begärt rum för följande skrift: Redan ett par månader har jag väntat att kap: ten O. P. J. Fitinghoff skulle enskildt vända sig till mig eller ock uppsöka mitt rederi, i ändamål att erbjuda ersättning för den skada, som tillskyndades mitt förande fartyg, galeasen Nicolaus, vid påsegling af ångfartyget Svithiod den 96 sistl. September. Denna väntan grundade sig på min öfvertygelse, att tit. F. ej skulle förmå besegra sitt eget medvetande om rätta förhällandet vid förenämnde olyckstillfälle. Man må hos andra framställa en sak i än så fördelaktiga färger, urskuldande sig med det största sken af sannolikhet, och slutligen jemväl sjelf tro sig icke felaktig; så står ändock ständigt i bakgrunden af menniskans inre någonting som kallas samvete, hvars tvifvelsmål och förnimmelser icke låta sig af de klyftigaste sofismer underkufva. Att kapten Fitinghoff uppträdde till sitt sjelfförsvar i Aftonbladet. Mm 9241 den 17 Oktober, till och med påstående att olyckan timat ensamt genom galeasens oriktiga manöver,, förundrar mig icke, ty för kaptenen, som årligen förer tusendetals passagerare, borde det vara högst angeläget, att, till bevarande af sin kredit, icke låta komma sig till last en så grof värdslöshet och skriande omensklighet, som vid tillfället ädagalades. För mig betyder den hårda beskyllningen mindre, emedan jag hade att redogöra för blott en enda person, neml. min redare, hvilken snart insåg den alldeles påtagliga sanningsenligheten af mina uppgifter. Men då kapten Fitinghoff icke ännu begagnat sig af den honom ,medgifna långa fatalietiden, för att i tysthet uppgöra saken oss emellan, måste jag offentligen träda upp att rättfärdiga mig, och skall dervid beskrifva tilldragelsen sådan den passerat, utan all förvrängning eller advokatyr. Till en början stödjer jag mig vid följande: Utdrag af jurnalen, hållen om bord å galeasen Nicolaus. . September den 26, vinden sydlig, med jemn kultje, mulen himmel; kl. 12 på dagen gick till segels från Cimbritshamns redd, och ställde kursen åt utklippan. Om aftonen sigte af densamma, men kunde ej komma den föröfver; kl. 8 öfverstag sydvart öfver, styrde sedan VSV till kl. omkring 40, då man blef varse en lanterna förut, cirka 4 streck i lä; visade då genast åter lanternan, och höll upp rodret för att komma i Jä och klar för densamma, men kunde ej komma undan, utan blef af ångfartyget öfverseglad på bagborsidan, som krossade en lästång och brädgång samt 3:ne stöttor, hvarförutan skandäck och öfra bordläggningsplankan och 9:ne-taljerep sprang sönder, m. m.; då efter att fartygen äter blifvit klara för hvarandra ropades efter ångfartyget, att det måtte berga oss om å skulle komma i fråga, men ingen hvarken svarade eller frågade om någon hjelp behöfdes, utan ängfartyget gick genast åter sin väg; sökte då gensst pumpen och fann fartyget vara tält; gjorde sedan klart allt hvad som kunde göres, och dagen derpå kom in till Järnavik, fick reparerad skadan och blef segelklar derifrån den 2 Oktober., Det behöfves ingen synnerlig insigt i sjömansyrket för att begripa det jag under åberopade förhållanden icke kunde eller borde bete mig annorlunda än jurnalen utvisar. Med en seglare förut i motsatt kurs, blott ett streck ilä, antog jag mig för denne skola falla undan, emedan jag, om bibehållande samma Kurs, icke kunnat komma densamme klar, helst jog borde beräkna det vara ett bidevindliggande segelfertyg. Om verkligen då en uppmärksam utkik funnits på Svithiod, eller dess kapten eller styrman på däck,skulle man derifrån genast biifvit varse min alldeles riktiga manöver och i god tid kunnat rätta sig derefter, äfven ett segelfertyg, men naturligtvis med största lätthet en ångbåt, som under biott god kultje icke i något afseende beror af vinden. Följderna af sammanstötningen bevisa tillfullo sanningslösheten af kapten F:s uppgift, att galeasen tvert nedföll på ängfertygets. I sådan händelse skulle fören af galessen hafva stött på ångfortygets styrbordssida och följaktligen den förre lidit skada på sitt bogspröt; men ofvan är visadt, att på galeasens bagbordssida krossades en lästång, brädgång, trenne stöttor m. m., medan snart sagdt hela verlden vet, hvad troligen kapten F-. ej heller dristar förneka, att han i Stockholm qvarlemnade ångfartygets söndersplittrade galion och sedermera hela efterhösten seglade denne förutan. Dessutom ligga nära tillhänds flera andra bevis på felaktigheten om bordl på Svithiod, ehuru lättfattliga endast för sjömanren, och derföre både öfverflödiga och nog vidlöfiga, att här anföra. — Men låtom oss ock, i strid ned all rimlighet, antaga att vi hade någon skuld vardera, eller till och med att jag ensamt vorel len felaktige, så återstår dock det känslolösa, barmhertiga förfarandet, att ångfartyget genast