Aftonbladet – 15 januari 1846, sida 1

stället att improvisera, uppläser man handskrifna koncepter. Så tillgår gemenligen inom vår representations fyra kamrar, liksom på våra predikstolar. Jag talar här ej om några få undantag, sisom af en Thomander eller Petre. Men icke blott inom representationen och från redikstolarna, utan vid nästan alla högtidliga tillfällen, så inom det enskilda, som det offentliga lifvets kretsar, då man på dragande kall och embetets vägnar är förbunden att tala, eller :som terminus technicus lyder för dagen: tolka känslör, skrifver man och läser högt, i stället att tala. Man får derföre nästan aldrig hos. oss förnimma detta lefvande föredrag, der rösten,. ordet, blicken, gesten äro harmoni och samverka till det mål, dit talaren vill. Aldrig skulle Honor Riquetti (efter sin markis titel Mirabeau kallad), om han, i stället att tala, läst upp koncepter, kunnat, efter sitt blotta välbehag, uppröra eller stilla den förfärliga massa af. jäsande krafter, som, efter bans bortgång. ur tiden, sönderbröt alla dammar och dränkte sig sjelf. i blod. Om gubben Daniel OConnel stod och bläddrade i papper, under ständig fara att komma utaf sig, skulle han sannerligen icke stundom kunnat framträda såsom Englands fjerde statsmakt. Det som skall tränga till menniskornas hjertan måste komma direkte från bjertat. Huru lågt förmågan att hålla tal står bär 1-det konstitutionella och parlamentariska Sverge, det visar sig bist, när nödvändigheten alt tilltala en församling påkommer helt oförmodadt, som fjufven om natten, e!ler när någon anser tillfället och åhböraresamlingen så o0betydliga, att han ej behölver göra sig besvär alt skrifva förut. T. ex. när någon skall hålla tal vid en skål eller dylikt. Huru står icke den arma talaren der och hackar och hostar och tar tillbaka och säger om och hörjar stort och slutar med en platthet. Våra improviserande talare stiga vanligen upp som morgonso