Aftonbladet – 14 januari 1846, sida 2

— Enligt hvad i gårdagsbladet nämndes vid underrättelsen om hvad som vederfarits grefve Suzor af Götheborgs Handelstidning, meddela vi här nedan, på Hr Suzors till oss ställda armodan, det bref, som han tillskrifvit Götheborgsredaktionen, oaktadt den upplysning vi i gårdagsbladet lemnade möjligen kunde göra sådant öfverflödigt, då här är kändt, att Hr de Suzors afsked alldeles icke var af den förnärmande art, som Götheborgs-redaktionen föreställt sig. Tidningen Dagen har i dag jemväl upptagit och aftryckt ur Götheborgs-tidningen den artikel, som Hr de Suzor förmäles sjelf hafva författat öfver sin sance, och hvari han blifvit rosad. Att detta sätt att skrifva beröm öfver sig sjelf, om det ock skett på anmodan af redaktionen, måste förekomma hvar och en märkvärdigt nog, helst i fall man icke känner att sådant ganska ofta försökes af utländska resande artister, och i hvilket hänseende vi kunde bafva många anekdoter att åberopa, om vi ville vara lika indisereta som Handelstidningen, är ganska naturligt, men vi hade knappt trott att Dagens Red. skulle hafva någon erinran att göra dervid, som sjelf haft den nobla hardiessen att i sin prospektus tala om det högre förståndet, det mogna vettet och den pröfvade erfarenheteny hos sina medlemmar. — Vi kunne i sammanhang härmed nämna, att Red. för flere dagar sedan fått emottaga ;en längre artikel, innefattande en teckning af Hr de Suzor och hans uppträdande härstädes, hvilken vi bade ämnat i dag meddela såsom följetongsartikel, men nu i brist af utrymme nödgas uppskjuta till morgondagen. Det ifrågavarande brefvet lyder, som följer: AA Monsieur Redacteur du Handels-Tidning. Gothembourg, le 9 Janvier 1846. Monsieur Le Redacteur! JFarrive å VPinstant de Stockholm, et Ion me communique votre journal daujourdhui, qui contient cinq colonnes remplies dattaques dirigåes contre moi. Je laisse å vos concitoyens eux-memes le soin de juger la convenance, la justice et Iequite dun pareil article publit ab trato au bout de trois mois, contre un homme dont vous navez jamais eu å vous plaindre, et que vous pensiez deja loin de-votre pays. . Une seule chose ma frappe dans votre long artiele, cest que vous 03ez dire que dans la poösie intitulee: adieux å la Suede; que jai lue dans ma derniere såance å Stockholm, jai manque dtgards pour les Sutdois, en leur adressant des critiques inconyvenantes. Avez-vous lu cette poösie pour en parler si legerement? la connaissez Vous, Pavezvous entendue? — non, assurement. Car vous vtiez pas å ma stance, et ma poösie ma pas åte publite. Je puis donc vous affirmer, Monsieur, que voussavez .6 — indignement trompå (car je veux gfoire, å votro.bonne foi), et que cette poö sie no contenait que Vexpression profonde de ma