Aftonbladet – 12 januari 1846, sida 3

i ber rea Rå än RÅNE Mere ET L ) — Ur ett bref från Köpenhamn af den Januari i sista Jönköpingsbladet meddela följande intressanta underrättelser: Här i Köpenhamn är det ett gammalt-skick e ler, om man så vill, oskick att matten, till den Januari afskjuta bössoch pistolskott här och de inne på gårdarna, ute på vallen, äfven genom för stren. Thesslikes roar man sig med att kasta gaml ; lerkrukor och stengrytor in på hyarandras portai hvilket anses för mycket chicaneux. Det ha också ganska riktigt nu som annars varit ett för färligt smattrande och skramlande hela natten. Kö penhamnarna ha trenne stora friheter: 4:0 de att ega företrädesrätt på venstra trottoaren, del så kallade Fortoug-Retten, — 2:0 den att utpip: ett stycke på teatern i fem hela minuter, och 3: den att nyårsnatten slå sönder. krukor eller si benämnda Jyde-potter mot portarna. Dessa trenni friheter äro deni af-öfverheten tillförsäkrade ei gång för alla och utan några restriktioner, och di goda medborgarna veta att njuta af de samma i fullt mått. i Studenterna hafva firat en julfest ute på Skydebanen. Icke mindre än tio stora julgranar, behängda med otaliga ljusstumpar, dekorerade salen; en mängd julklappar med sina tillhörande devise felades ej heller till utlottning mellsn de närvarande. Sedan detta lotteri försiggått, intogs er sexa, hvarefter allahanda förlustelser efterträdde hvarannan till långt inpå morgonen. Den berömde historiemålaren Smonsen, hvilken nyss återkommit till hemmet, efter flere års vistelse i Miänchen och annorstädes, hade med sin utmärkta talang arran: gerat ett par tableaux vivants,, åtskilliga amatörer jemte några af operans förnämsta konstnäre: utförde karakteristiska musikstycken, bland annat Rombergs barn-fymfoni och Dupuys makalösa tric Agander, Pagarder och Winberg, Slurtzenbecker: hade skrifvit en liten julvisa för tillfället, Borgaard en ganska lustig prolog, och Ploug en versifierad revy af årets händelser, hvilken framsades af en gubbe med skåpet och mottogs med stormande bifall. Här ser ni våra berömda män, Pål och Per,, — så ljöd inledningen, — den ene gör något, den andre intet, men den gamle Stemann står og skänker thevand. Et uhyre Juleträ op til Gläde: maner; lystigt flagrer frå dets Lä . Slesvig-Holsteins Faner, og i Toppen prange stolt Lofter,.som blev aldrig holdt, samt Tivoli-Renten; Skänked af Agenten. Derefter ryckte författaren litet närmare in på de olika föremålen för dagens tal och skrift, genomgick högmålsprocessen, tidningsaktionerna, reskripterna, det ena med det andra, vidrörde naturligtvis äfvenledes Skandinaviska sällskapets iråkade onåd inför vederbörande, samt skildrade hurusom detsamma numera nödgades inskränka sig till den så kallade hviskare-leken: Skandinavisk Selskab her Hvidskel!egen pröver, Thi ved Rumpen af Enhver snuser der en Stöver, og med Pantomime-leg Bönderne må hjelpe sig; men en knyttet Näve, — det förstaaer hver Greve! Till beslut hette det: Tidens And står udenfor, bankende på Dgren, men den dumpe: Lyd ej nåer Til de glade Börn. Medens Hoffet spiller put, leger Folket Blindebuk, , og dets onsker alle udi Brönden falde.n Jag behöfver måhända icke upplysa om att )Puk r ett hasardspel, liksom ej heller att hela ifrågavarande lilla produkt hörer till dem, som i Dan-! nark väl kunna skrifvas samt uppläsas i ett slutet ag, men icke tryckas.n —— tl —u—— j L I — Vid Wermländska provincialbankens qvaralsstämma den 3 dennes, då kassan af vederörande inventerades, befanns riksbankssedelfon len utgöra cirka 993.000 rdr. De utelöpande : reditsedlarne utgjorde omkring 4,306,000 rdr.!r jalancen. å kraditivan han pla stnangått 411...