Aftonbladet – 12 januari 1846, sida 3

Article Image
Så i den stattekonomiska verlden, det rope äro lika starka så för som emot bränvinsförbi i anseende till sädesförknappning och potatise: beklagliga illamående. Så i polisverlden;: hva fågelskrämma, Jederin, råkat illa ut cch d oskyldigt folk lätt kan få -sitta af vatten o bröd för en namne. Så i den militäriska ver! den, der öfverste af Dahlström delar ut pryg åt soldater, som anmälas för oordentlighet g nom skuldsättning. Så i arkitekturverlden, der man, i fråga or ett nationalmuseum, icke vill förena sig on bvår skåpet skall stå, om det skall gräfvas ne i ett träsk, eller genast försättas på fast botter Så i skråverlden, der Götheborgs sadelmskar utlofva belöningar för dem, som upptäcka fu skare i deras yrke; hvilka icke betala till lå dan, samt för dem, som upptäcka de nidingar hvilka begagna sig af slik fuskarehjelp. Våra landshöfdingar hafva ock varit illa ut i fjol och drebbats af hvarjebanda olyckor. S: t. ex. hr Nerman, som omöjligt kunnat få er adelig vederlike till sin representant vid mantalsskrifningen, enär en slik hittade på och få orätt mot den oadeliga häradsskrifvaren. Så ba: ron Ridderstope, som i hufvudstaden lyckade: alt taga oskuldens försvar, men i kammarkolle. gum Törgäfves kämpade om nödvändigheten a! jernbänkar med ryggstöd för länets deputerades beqvämlighet. Så general Löwenbjelm, som hade den olyckan att hafva en färgare ombord på samma ångfartyg, hvilket han sjelf begagnade, samt äfven måste lida den smäleken, att Lars Rasmusson, så bonde han var, dock icke gaf vika för den oefterrättliga magnatens orättvisa beskyllningar. Så hr Åkerman, som fick det svaret af magistraten i Hernösand, bvilket han på embetets vägnar nödgade tillrättavisa för dess klena handbafvande af polisvården, att tjufvarna ieke stadna qvar i staden och att deras grannar icke gifva något bidrag till stölders upptäckande,, hvilket allt tillfyllest ådagalägger magistratens mer än barnsliga oskuld. Slutligen må ihågkommas, att näppeligen något år bragt frågan Om penningar så mycket . omlopp, som det nu förflutna. Visserligen gingo de stora Defionska förhoppningarna i rök och likaså det betydliga Rennepontska arfvet i len eviga Juden, men ännu återstår det Lamertska arfvet i Smaragdbruden, och derföre orde ingen fara uppstå om medels u!finnande

12 januari 1846, sida 3

Thumbnail