Aftonbladet – 12 januari 1846, sida 1

ler dertill det pass, som den hederlige d positarien skulle begagna, för att resa tili Brasilien. -— Huru? frågade notarien; bm, bm, kassakistan var ju uppbruten... — Af hr Migaut. oo — Repstegen, mejslarna, kofötterna... som lemnades till poliskommissarien . .. — De tillhörde hr Migaut, säger jag! — Men snörena som han var bunden med ,.. — Hans egna. — Men hr Migaut har gjort sin förklaring; han påstår att tre bofvar kommit in och öfverfallit honom. — Tre bofvar! utropade Gideon. — Ja, och grannarna hafva sett dem, det är intaget i undersökningen på stället. — Detta bevisar, svarade Gideon, fullkomligt trygg i afseende på sig sjelf, att denne person spelat en öfverenskommen komedi med sinå medbrottslingar, helst portföljen sex, sju timmar före stölden befanns i fru Amelins händer. I öfverensstämmelse med riktigheten i detta omdöme, tog hr Pichon och öppnade portföljen, samt räknade penningarne och granskade passet. — Se der hvad som skall bringa honom på salererna, sade han och gömde portföljen unlan all vidare fara för öfverraskning. Derpå ade han sin hand på ynglingens axel och sade: — Ni påminner er att jag i denna morgon, lå jag blåste omkring snuskornen, sade er att ag sett rikedomar, större än edra, lika hastigt örsvinna som snuskornen... det var på håret) tt jag blifvit profet... och jag begriper också cke, tillade han, att ni ej sammanträffat med: