Aftonbladet – 8 januari 1846, sida 2

dan har den största cirkulationen, alltid gerna skall se, ju flere andra tidningar uppstå, emedan de alla hjelpa hvarandra i ett fack, nemligen att samla nyheter, och till någon afund kunde således icke finnas ringaste skäl för annan händelse, än om Dagens förläggare icke allenast hade uppsatt en tidning af större format och mera omvexlande innehåll, än Aftonbladet, i stället att Dagen nu ej innnehåller två tredjedelar af hvad Aftonbladet lemnar, utan äfven hade haft att bjuda på namn, hvilka voro egnade att ingifva ett så öfvervägande förtroende åt allmänheten genom ådagalagd sakkunskap, klokhet och karakter, att de dermed skulle utdrifva de äldre tidningarne ur den position de förvärfvat, hvilket här icke precist var händelsen. Deremot vet hvar och en, som har någon erfarenhet af den jurnalistiska verksamheten, att endast stilistisk skicklighet, hvilken, om den ej är förenad med nyssnämnde egenskaper, likasom blir förlamad och är af jemförelsevis föga värde i en tidning, särdeles om den ej en gång åtföljes af bestämda och öppet uttalade grundsatser. Värre har derföre väl Aftonbladet haft att strida med under sin femtonåriga tillvaro. Härtill kan ännu läggas, alt Dagen befinner sig i en så tvun en ställning, att den svårligen kan i något fall rent af uppträda emot Aftonbladet i tillämpningen på de speciella praktiska fallen utan att skada sig sjelf; och då Aftonbladet icke vikit en tum ifrån sin öfvertygelse, samt således i intet hänseende kan finna sg generadt af att öppet understödja Regeringen, om vi så våge kalla det, i den mån det har förhoppning att se sina meningar af Regeringens goda vilja omfattade, medan det för egen del är fullkomligt oförbindradt att vidhålla samma stråt som hittills, så mnebafve vi den fördelaktigaste ställning som är möjlig i hänseende till Dagen, nemligen att å ena sidan vinna understöd och styrka af allt det hvari den förmenar sig föranlåten att instämma med oss, samt å den andra halva ett betydligt öfvertag så fort Dagen vill företaga sig att smeka de konservativa intressen, för att samla anhängare äfven bland dess leder. Vi citera nu vidare: Det torde vara läsaren bekant, att Dagens utgifvare stått i mångåriga förtroliga relationer till de ofvannämnda tidningarna, i synnerhet till Aftonbladet, dels såsom medarbetare deri, dels såsom handlande i samma politiska riktning; och Aftonhladets spalter torde bära vittne om hvad dess redaktion i flera år tänkt om dessa personer. Principer kunna förändras, och politiska vänner kunpa bli motståndare derföre, att deras åsigter undergått någon vexling. Men nu har Dagens utgifvare icke förändrat principer — huruvida deras förmåga att göra dem gällande blifvit försvagad, tillkommer dem icke sjelfve att bedöma — de äro helt och hållet desamma som då de tillhörde Aftonbladet, eller åtminstone icke fördömdes af detsamma. Af hvad skäl skulle då Aftonbladet och Allehanda väpna sig emot vår tidning? Den borde ju vara dem nästan lika kär som deras egen, så framt det är saken de hafva för öganen, enär de kunde vänta alt deras sak skulle äfven af den nye medbrodren förfäktas? Men hire ille laeryme! Skälet till deras bitterhet är just, att den sak, för hvilken de båda tidningarnas redaktioner kämpade gemensamt med Dagens nuvarande utgifvare, pu föres ensamt af desse sednare, och att de förra både härigenom obehagligt påminnas om den position de öfvergifvit, och, liksom deras tankar först och sist stode till prenumerationen, frukta att denna komme? att lida något afbräck. Det är derföre, som man har sett de båda bladen kasta sig öfver utgifvarnes personer, om dem insinuera hvad förklenligt de kunnat upptänka och, der inga lyten funnos, tilllägga dem sådana, tillåta sig insinuationer om deras enskilta förhållanden och söka väpna dem mot hverandra. Vi kafva redan i det föregående till en del besvarat hvad här anföres, men vilja dertill lägga följande: Allt det der ordsvamlet om Aftonbladets öfvergifvande af fordra principer förblifver ingenting annat än ett simpelt förtal, så länge Dagen ej kan uppgifva något serskildt fall, hvari detta öfvergifvande inträffat. Har Aftonbladet lemnat ur sigte det mål, som det alltid förut baft för ögonen, att arbeta för institutionernas utveckling till folkets sjelfstyrelse? har det öfvergifvit sina åsigter om en representationsreform, grundad på samfälda val, eller om en ordnad näringsfrihet, eller att en konstitutionel styrelse bör ega sitt stöd i allmänna tänkesättet, eller något annat af hvad det förr försvarat? Se der hvad Dagen bör ådagalägga; kan man väl nu säga detsamma om Dagens utgifvare — det är frågan? Att han förut arbetat — — !Zummm————— ve ssosmmannts