Aftonbladet – 8 januari 1846, sida 2

befann sig ensam med henne om aftonen i masasinet, var hennes moder tillsammans med br Migaut och arrangerade hela affären, den hastiga afresan, försäljningen af magasinet och indtligen giftermålet, som först skulle afslutas i Brasilien; hr Migauts afresa kunde icke fördröjas. Innan Gideon hann återkomma från sin öfverraskning och protestera mot de sålunda bopade förräderierna, återkom fru Amelin. De begge älskande hörde hennes skarpa röst ropa på Clarisse. Gideon skyndade ursinnig upp i rummet. Blomsterhandlerskan befann sig i en liten matsal, som på samma gång tjenade till emottagningsrum, och hvarifrån gick en dörr till ett annat rum, som begagnades af mor och dotter till gemensam sängkammare; en spiraltrappa bildade en direkt kommunikation mellan matsalen och magasinet. Så snart Clarisses moder såg Gideons hufvud sticka upp ur trappan, antog hennes ansigte en strålande min. och ett leende af öfverlägsenhet spred sig kring hennes läppar. — Ah, är det ni, hr Gideon, sade hon; jag hade icke väntat en visit af er; men ni har väl kommit hit för att säga Ciarisse farväl, kan jag tro... det är också enkelt och simpelt... Vi skiljas åt som goda vänner, kan jag tro, eller huru? . — Skola vi skiljas? hvad menar ni dermed, svärmor? — Min Gud, min bästa hr Gideon, ni vet allt; Clarisse har ju talt om för er den lycka, som väntar oss? Den unga flickan hade följt sin älskare och protesterade med sina tårar emot hvad modren callade Jycka. Gideon, försagd af fru Amelins sallblodighet och djerfbet, kunde ej få ord för någon förebråelse till att begynna med; frun antog då en gråtmild ton och, utan att lemna sin öfverlägsna min, sade hon: — Ni förstår väl nu att det icke är värdt