Aftonbladet – 8 januari 1846, sida 2

des åtminstone ett juridiskt skäl på sin sida. De moraliska skälen vilja vi här icke vidröra. Men hvad säger man då om ett förföljande anställdt från östan och vestan och alla fyra väder, på en mark, tillhörande alla, der täflan är fri för hvarje Svensk medborgare, der inga skråordningar, inga författningar kunna äberopas till stöd derför, intet intrång i äldre bestående rättigheter öfverklagas, ingen försummelse af behöriga formaliteter ens för sken skull uppgifvas; der således blott en låg yrkesafund kan anses som motiv, och der denna, till följd af både offentliga och personliga förhållanden blir dubbelt förhatlig å förföljarnes sida, blir oursäktligare hos dem, än den skulle vara hos någon annan? För en sådan slags förföljelse har imedlertid detta blad varit blottstäldt från första ögonblicket det utkom och snart sagdt förr än det skedde. Aftonbladet och Allehanda hafva ställt sig i spetsen derför, nitiskt understödde af sina bundsförvanter i landsorterna. Hade det varit en tvist om meningar, så hade det varit i sin ordning, ty deröfver är det publicitetens både rätt och plig! att yttra sig, att bestrida principer, dem hon ej gillar hos andra, och det är fvister af denna art, som icke blott underhålla lifvet och rörligheten inom tidningsverlden, utan äfven väsendtligt bidraga till begreppens redande och utveckling. Men det har icke varit fråga om principer och äsigter; tvärtom har man förebrått Dagen, att den icke nog bestämdt angifvit sin färg, och det ämne, hvarmed man mest sysselsatt sig — der nemligen något ämne varit i fråga — har varit det, hvaröfver Dagen icke ,yttrat sig. Nej, det har varit sjelfva bladets existens, hvaremot man upphäft sig, och utgångspunkten för anfalien har varit utgifvarnes personer. Vi lemna dessa gerna till pris åt både våra vänner och fiender att deröfver säga hvad de behaga, och vi skola deröfver icke förlora ett enda ord; men då yttranderna derom äro karakteristiska för angriparnes sinnesstämning och nuvarande politiska ställning, anse Vi oss ej med tystnad kunna förbigå ett dylikt bidrag till vår publicitets historia.n Ett förhållande, sådant som det här skildrade, är i sanning beklagligt nog, och skulle vara föga hedrande för oss — vi bedje att få observera, alt vi icke upplage annat än det som rör. vår egen andel i förbrytelserna — under det vilkoret nemligen, alt det vore sannt; men nu är detta lyckligtvis icke förhållandet. Läsarne hafva baft tidningaroe framför sig och kunna således troligen kontrollera, hvad vi nu gå att säga. Nåväl! hvem var det som i detta fallet först började att uppträda polemiskt? Var det icke Dagen, som redan i sina första numror kastade handsken åt oss och flere andra tidningar, talade om förändrade grundsatser, och såsom motsats dertill sjelf lofvade att framträda såsom en uppenbarelse af det högre förståndet, det mogna vettet och den pröfvade erfarenheten, men utan att i öfrigt uppställa något politiskt programm eller närmare tillkännagifva för hvilka principer Dagen ämnade att kämpa i ett eller annat hänseende. Hvad gjorde då Aftonbladet? Det tillät sig att skämta ganska lindrigt med den sjeltbelåtna tonen i denna prospektus, men erinrade tillika om nyttan för Dagens egen po sition, att litet närmare uttala till hvad parti den ämnade sluta sig i afseende på de vigtigare reformerna och främst representationsfrågan. Det kunde väl sägas, att uti denna uppmaning låg en liten elakbet, i så måtto, som Aftonbladet trodde sig veta, hvad som ej heller var obekant för allmänheten, att Dagens redaktörer hittills icke varit ense om sättet för representationsreformen ; men denna omständighet gjorde det ock så mycket angelägnare att nu få lära känna på hvad sätt redaktionen sammanjemkat sina tankar, enär det påtagligen måste innebära den största af alla oformligheter, att en publicistisk organ uppträdde med anspråk såsom politisk ledare för andra, utan alt sjelf veta hvartåt den ville. I alla fall var denna Aftonbladets taktik, om man så vill kalla den, helt annat än att anfalla personer, och det var först sedan Dagen förnyat sina anklagelser emot oss, medan det undvek att svara, som vi dels yttrade, alt det ej vore nog att vefva på de kända melodierna ur den gamla Stockholmspostens positif, dels ock i A.B. införde en kort artikel ur Östgötbha Correspondenten; det enda, som hittills i Aftonbladet förekommit om personerna, och hvarvid vi ändå uteslöto ett par punkter, som egentligen kunde vara något stötande. Att förmena det Aftonbladet här drifvits af näringsafund, är derföre i dubbelt afseende ett misstag; och skulle Dagen ej redan af det föregående bringas att tro härpå, så vilje vi nu underrätta den om några särskilda anledningar, hvarföre Aftonbladet är långt ifrån att hysa någon ledsnad öfver Dagens uppkomst. Dessa iro, i första rummet, att den tidning, som reTT Tr re 0 TT RT a