Aftonbladet – 8 januari 1846, sida 2

förkunna för fru Amelin och Clarisse sin nya lycka. Magasinet Bengaliska rosen var tillslutet. Han gick in genom Porten, uppför trappan ull entresoln, der han fann Clarisse i tårar. — Hvad nu, hvarföre gråter ni, Clarisse? Den unga flickan tog honom vid banden och förde honom ner i magasinet, der hon visade honom de högar af artificiella blomster, som lågo uppstaplade på de begge diskarne. — Hvad skall detta betyda? frågade Gideon. Tinker mamma Amelin flytta? — Ja, min vän, svarade Clarisse; magasinet är utbyrdt till en charcuteriebod. Den Bengaliska rosen kommer att lemna platsen för den ,Krönta skinkan; min mor har gått ut för att låta den nye hyresgästen teckna under kontraktet. — Nå väl, så mycket bittre! utropade Gideon; svärmor har gissat till mina tankar; jag vill icke att min lilla hustru skall behöfva sitta och arbeta. Och han omfamnade Ciarisse, som tillät det utan motsägelse. — Din lilla hustru! utropade hon och hennes tårar fördubblades; din lilla hustru! Jag fruktar att jag aldrig blir det... Viresai morgon till Havre... — Hvad skolen j göra der? — Min mor för mig till Brasilien, till ett ställe, som man kallar Rio de Janeiro... med en herre, som vill gifta sig med mig. — Gifta sig med dig, Clarisse?... en herre, som för eder till Brasilien... hvad vill det säga? , Den unga flickan förklarade nu orsaken till det bemötande Gideon aftonen förut rönt af fru Amelin; hon sade honom, att det var en bankir i Paris, en millionär, br Migaut, som, för sina synders skull, blivit kär i henne och ville gifta sig med henne; att under det Gideon