Aftonbladet – 8 januari 1846, sida 2

att tänka på S:t Cloud; det är icke aftonen före en resa som man förlorar sin tid med ett landtparti... Jag har icke bedragit er, jag vägrade i går, som ni mins... För öfrigt ha vi fremmande till middagen... hr Migaut äter hos oss. Ack, hr Gideon, det är ledsamt för er... jag medger att jag tillåtit er hoppas, vi hafva talat om -giftermil, jag döljer det icke... — Ah, ni medger det ändå! sade Gideon, halfqväfd af vrede. — Men om ni älskar Clarisse, bör ni vara förtjust öfver den Ivcka som väntar henne; då man älskar personer, är det för deras skull, icke för sin egen... Föreställ er då att det stackars barnet blir rik som en drottning; hon får negresser, hr Gideon, diamanter; hon behöfver icke längre kläda sig ensam; hon behöfver icke gå till fots utan åka efter sina hästar. Med er skulle hon bli olycklig, hon skulle få stiga upp klockan sex om morgnarne och arbeta ända till midnatt för att göra törnrosor för 40 francs dussinet... i stället för att med hr Migaut.. — Åb, ifall det bara är pengar ni vill ha, utropade Gideon, så skicka den der Migaut fan i våld och var säker på att med mig skall er dotter icke behöfva arbeta för att lefva; jag är också rik; farbror Martin är död och jag bans arfvinge... jag har femton tusen livres i ränta. Vid denna förklaring uppgaf Clarisse ett rop af glädje och fru Amelin satte begge händerna i sidan och slog till ett flatskratt. — Ni finner er bra, sade hon; farcen är god. Se der ett arf som kommer likasom fisk i fastan, som steken då soppan blifvit serverad, som febern då man har hufvudvärk ... Nej, nej, min kära hr Gideon, det är icke med dylika inpass man fångar fru Amelin; ett arf åt er! farbror; Martin död! Det finns mer än en åsna på torget, sont. heter Martin, och då ni förmått. Oss att: matkera hr Migaut och man