i samma rigtning, som Aftonbladet, är sannti men om han — eller de — nu icke förändrat principer, hvaraf kommer det då, att de redan. under sin korta tillvaro uteslutande riktat sina,. om också visserligen ej dödande, pilar, dels-mot: de tidningar, som förorda de liberala reformer-na, dels mot de ledamöter af Konungens statsråd eller andra offentlige män, som anses mest tillhöra den reformerande riktningen, medan de tegat stilla såsom goda barn vid Postoch Inrikes-tidningens baklänges Ilukubrationer, och långt ifrån att hafva något att: säga emot! det stationära partiet oeh dess ledare, snarare tyckts smeka detta parti? Ar icke detta, minst sagdt, tvetydigt, då det likväl är: gifvet, att det är ifrån det bållet, som det egentliga motståndet är att påräkna mot degrundsatser, som Dagen säger sig ,oförändradt bibehålla,? Handlingarne ensamt kunna här tala; men det är i öfrigt icke heller utan sin betydelse, att medan Dagen fått uppbä-ra anmärkningar af de liberala tidningarne i landsorten, så har den blifvit särdeles vänligt helsad af nästan alla det gamla systemets anhängare bland pressen, utan undantag. Detta är åtminstone kuriöst, och månne det icke synes tillkännagifva någon instinkt eller aning om. Dagens framtida roll, att dessa organer nu icke haft ett ord att erinra hvarken om herrar Lindebergs, Crusenstolpes eller Sandströms fordna så afgjordt fiendtliga ställning emot samma gamlasystem, ehuru denna ställning var i flera bhänseenden ännu långt mera bjert, än Aftonbladetsnågonsin varit? Om Dagens red:n förmår att uppfatta, hvad redan denna omständighet måste vara ofördelaktig för dess kredit, och den förmenar sig bäri lida orätt, såsom den vill låtapåskina genom sin klagan och sina försäkringar, hvarföre skyndar den då icke att med ens skingra förvillelsen, så att man vet hvar man har den resp. redaktionen i de vigtigare frå-gorna? Men om det Lkväl ej sker, har icke publiken då fuilt skäl att tro, att ett förstucket: spel drifves bakom den granna prospekten, och att Dagens syftemål egentligen icke är annat, än Den Konstitutionelles och Frejas hvar på sin tid varit, nemligen den kolossala missräk-ningen, att skaffa sig ett fattigt och futtigt medhåll af de båda extremerna i opinionen, genom den nu mera utnötta och alltför genomskinliga taktiken, att, så vidt det kan låta sig göra, smeka dem båda, under det man anfaller den det af den liberala pressen, som syftar på att leda reformerna till något praktiskt resultat? Skole vi rätt upprigtigt bekänna vår mening, så frukta vi: ock, att denna taktik i en icke ringa mån ingått i kalkylen vid Dagens uppsättning, äfvensom vi äre förvissade, att denna roll är redan för myc-ket utspelt för att, vare sig med heder eller vinning, än en gång kunna uppföras. Vi hafve nu öppet och ärligt uttalat vår tanka och .derigenom satt Dagen i tillfälle att kunna vederlägga oss, om den så behagar. Sker det, så mycket bättre. Men sådant låter sig ej göra, vi upprepa det, endast genom att slå sig för bröstet och beropa sig på sin ärlighet och sitt högre förstånd. Asigterna i sak måste en gång fram, det kan icke hjelpas. Det öfriga af Dagens artikel handlar om åtskilliga landsortstidningars förfarande. Då desannolikt sjelfve upptaga denna del till besvarande, så behöfve vi ej dermed befatta oss.. Vi sluta derföre med att endast tillägga, att: det ligger något löjligt i tillvitelsen att vi söka väpna Dagens medarbetare mot hvarandra, så länge de sjelfve göra intet för att träda fram ur sitt dunkla och visa allmänheten, hvari de äro ölverens. ?) ) En skyldighet skulle man måbända ännu anse åligga oss, nemligen att genom aftryck ur Dagens artiklar bevisa sanningen af hvad. vi derur citerat i en uppsats i lördagsbladet.. Detta behöfves likväl ej vidare än att vi efter förnyadt genomseende kunne försäkra, att: ingenting är orätt citeradt; vill Dagen häruti gendrifva oss, så måste den åtminstone uppgifva de serskilda uttryck, vi anses hafva på-diktat densamma. Men det är alltid något sjukt, då man icke har annan utväg till sitt: försvar, än att säga sig hafva idkeligen blif-vit missförstådd. —— tin I detta ögonblick, då de politiska partierna inom vårt land fått en förändrad ställning, genom den förändring, som i flera fall visat sig i deledande grundsatserna hos regeringen i afseende: PRESENTERAS ENS TA OS ASEAS