Aftonbladet – 5 januari 1846, sida 2

man förorsakade ett obehagligt intryck; ni gål säkert vilse, min herre. — Jag vet nog att ni inte känner herr Pi chon, svarade tredje skrilfvaren, men då ni ör herr Gideon, Martin, har jag ändå icke misetagit mig. Detta svar, som icke tillät någon invändning, oroade Gideon något litet, men en annan tanka lugnade honom åter; en notarie i Paris är icke någon rättseller polisbetjent; han bar icke heller exekutionsbetjenterna till sin dispositon och söndagssolen var dessutom redan uppgången, och då Gideon förmodade, att det var någon obarmhertiz borgenär, som ville beröfva honom friheten, insåg han äfven, att han hade tid på sig till morgondagen. — Ja så, svarade han, — ja, säg herr Pichon, att jag skall komma till honom ännu i dag, ni kan försäkra honom derom. — Nej herre, sade den lilla skrifvaren, om jag icke har er med mig, skall herr Pichon hålla mig qvar på kontoret, och jag har lofvat mill Pulcherie.... — Att föra henne till S:t Cloud, sade Gideop, i det han steg upp. Men hvad vill då er notarie mig? frågade han ännu en gång. — Jag vet inte, svarade skrifvaren, men han tyckes ha något mycket angeläget; af bans enträgenhet att få tala vid er, skulle jag vilja slå vad, att det är något af stort intresse han har alt säga er. i — Får gå, tänkte Gideon, som begynte bi nyfiken, det är väl ett nylt äfventyr, ett sådant ler som i natt... herr Pichon behöfver väl ågon mannequin, på hvilken ban kan tussa sin