Aftonbladet – 5 januari 1846, sida 2

dess utlopp i hafvet, och att lemna båda staterna fri skeppsfart på nämnde flod; men derjemte hade England velat åt Förenta Staterna afstå ett särskildt gebit norr om Columbiafloden, som skulle sträcka sig längs Söderhbafvet och hafsviken Fuca, ifrån Bullfinch-harbour till och med Hoods-kanal, och att förklara för frihamnar för Förenta Staternas fartyg alla hamnar, som de önskade på fasta landet eller på Quadra och Vancouvers-ön, söder om 49:de breddgraden. Detta förslag hade dock blifvit af den amerikanska -underhandlaren förkastadt redan samma dag det framställdes, och den engelske underhandlaren hade derefter uppmanat den förre, att i Förenta Staternas namn framlägga ett förslag till en billig uppgörelse i frågarn. I detta skick stodo underhandlingarne då den nuvarande presidenten tillträdde embetet. Fastän för sin personliga del öfvertygad, att England icke hade rättsanspråk på någon del af Oregon-gebitet, hade han dock, al konsideration för sin företrädare i embetet, icke anse!t sig böra helt och hållet afbryta underhandlingarne, utan gjort ett förslag, som gick derpå ut, att 49:de bredd-gradens parallel skulle antagas såsom gräns, Iikväl utan att, såsom förut varit medgifvet, Storbritannien skulle erhålla fri skeppsfart på Columbiafloden; men dock skulle alla hamnar söder om 499 bredd på Cap Quadra eller Vancouvers-ön förklaras för frihamnar för engelska fartyg. Detta förslag förkastades af engelska sändebudet, och då deraf visade sig, att ingen förlikning, som Förenta Staterna kunde antaga (ought to accept) kunde bringas till stånd, :så hade presidenten låtit taga tillbaka de framställda förlikningsförslagen, och förklara att Förenta Staterna ega en obestridlig rätt till hela Oregongebitet. 1 denna sakernas ställning anser presidenten lämpligt, att uppsäga 4827 års konvention om landets gemensamma besiltning, och han föreslår derföre kongressen, att denna uppsägning måtte ske under iakttagandet af den bestämda uppsägningstiden af 4 år. Derjemte blir nödigt, att vidtaga åtgärder till landets definitiva ockupation, hvilka dock icke finge strida emot nämnde konvention, så länge den ännu gäller, och till hvilka åtgärder närmast hörer, att skyddet af Förenta Staternas civiloch kriminallag ofördröjligen utsträckes till Förenta Siaternes medborgare i Oregon, liksem detta å Brittiska sidan skett med Brittiska undersåtare redan 4824; vidare borde de lagar, som reglera trafiken med Indianerna, utsträckas till Oregongebitet, militärposter och befästningar anläggas till skydd för Nordamerikanske medborgarne derstädes, samt en postkommunikation inrättas. Presidenten förklarar, att han åt kongressen öfverlemnar att, i fall så behöfves, utbyta de af honom föreslagna åtgärder emot bättre, och slutar denna del af sitt bådskap med några a! densamma framkallade betraktelser från den högre politikens gebit. Han förklarar, att, atan alseende på Förenta Staternas klara rätt till Oregongebitet, dessa stater, genom aktningen för sig sjelfve och sin nationalvärdighet, så mycket mera afhållas ifrån att ingå på Englands förslag, som desamma icke äro utan samband med den nyligen genom För. Staternas alltmer tilltagande storhet och de diplomatiska brytningarne i Europa framkallade doktrinen, att theorien om JA merika, fr Nie. älven måste användas på ternas vexande inflytende, en doktrin, rr Ihvilken För. Staterna, till trots af hvad faror som helst, måste sätta det yltersta motstånd. Det är bekant, att För. Staterna alltid afhållit sig från all inblandning i andra staters angelägenheter, aldrig tagit del i deras strider, och fastän de anse sin statsförfattning för den bästa, dock aldrig sökt att påtruga andra länder densamma. Men derföre äro dessa stater också berättigade fordra, att Europa afhåller sig från inblandning i Amerikanska kontinentens angelägenheter. De Amerikanska folken äro icke mindre suveräna än de Europeiska, men det Amerikanska styrelsesystemet är helt olika det Europeiska. De Europeiske monarkernes ömsesidiga afvundsjuka har alstrat theorien om den Europeiska jemnvigt n; men i Amerika är det folkets röst, som ger sista utslaget i alla frågor; denna theori kan derföre icke ega någon tillämpning i Ameriks; ty om en stat der införlifvar sig med en annan, kan det aldrig blifva resultatet af någonting annat, än en öfverensstämmelse i de båda nationernas vilj.:, och från denna gifves det icke något vad. Redan för ett fjerdedels sekel sedan (under presidenten Monroes förvaltning) har presidenten i Förenta Staterna uttryckligen förklarat för verlden i sitt årsbudskap tll kongressen: att de Amerikanska kontineaterne, i följd af den fria och oafhängiga ställning, de intagit och nt ni