Aftonbladet – 5 januari 1846, sida 2

————— HM — Fan besitta er, Jerome, jag sade er ju att ni icke skulle komma upp före middagen. — Nå ändtligen är han ändå hemma, sade den tidiga besökaren för sig sjelf... Jag är bra lycklig — tillade han högt — som träffir er, ty eljest hade jag icke fått fred för notarien, och jag måste till Saint Cloud. — I dag? — Ja, just i dag. — Med fru Amelin! frågade Gideon yr i hufvudet. ; — Åhnej, med mamsell Pulcherie, dottren till vår notaries portvaktare; känner icke fru Ame in. Gideon lyfte nu litet på sitt bufvud; derpå reste han sig opp för alt betrakta interlokutören. Det var en liten yngling, omkring aderton år, med linfärgadt hår, klädd i en frack, hvarpå uppslagen icke precist räckte ned till tummen, och en! väst som lemnade en tums distans till permissionerna; han bugade sig djupt under det Gideon betraktade hans fina person, vände sin hatt mellan sina bänder och sade: — Josse, min herre, lilla Josse, tredje skrifvaren hos hr: Pichon, notarien som bor vid Grenetalgatan. — Lilla Josse? frågade Gideon. — Ja min herre, er tjenare, det är ju herr Gideon Martin, jag har den äran att tala vid? -Ja, det är jag — hvad vill ni? — Jag har sökt er tre dar i rad, herre; herr Pichon ber er stiga ned på bans kontor. — Jag känner inte notarien, svarade Gideon, på hvilken blotta namnet af en publik tjenste