Aftonbladet – 3 januari 1846, sida 2

väcka portvakterskan och sålunda gifva tillkän na det ögonblick då han Bemkommer. Klockan var tre på morgonen. Ehuru gry ningen begynner ganska tidigt i Juli, var likvö staden försänkt i ett djupt mörker, så mycke starkare, som man uppmäter i allmänhet der qvantitet olja, som bör brinna i en lykta öfve natten, och entreprenörerne sf gatuupplysninge: i Paris efter behag och till sin förmån i kal kylerna framskjuia dagns annalkande, sålund: att ofta en ansenlig tid förflyter emellan der slocknande lyktans sista strålar och den först: dagningen, under hvilken tid staden är insvep! i mörker; detta var händelsen, serdeles vid der epok hvarom vi tala (1848), då gasen ännu icke kring stadens gator spred sina eldströmmar öfverallt herrskade lugn, tystnad och ödslighet icke en vagn passerade Louis-le-Grand-gatan icke en patrull, icke en vandrande. Klockan tre på morgonen ligger staden vanligtvis i slummer; men buller och rörelse herrska endast i vissa mindre väl kända qvarter och de gator som leda dt; det är till denna medelpunkt för den nattliga rörelsen, som polisagenterne, patrullerna af linien och nationalgardet vanligtvis ställa sin kosa. Gideon tog plats under regnskärmen utanför lt magasin, midt emot det tus,som den okänle nyss utvisat för honom och började att funlera djupt; saken lönade verkligen mödan. Det var icke någon stöld, som man uppmanade hoom att begå, hade den okände sagt; nej, utan vifvel emedan egaren till penningarna och enottagaren voro ense; men åminstone hade det lt utseende deraf och det väsendtligaste var, tt penningarna verkligen tillhörde den som lisponerade dem, : och vi få till Gideons heder äga, att han stviflade derpå. Imedlertid borde lenne man, som på ett sådant. sätt gjorde sig ill tjuf, hafva något mål, och hvad kunde det ara? Gideon förlorade sig i funderingar. Kan