Aftonbladet – 29 december 1846, sida 2

för denna gång inom linien, emedan jordmas san, som slutar tätt an, motar det. Inuti mu. ren hafva viggformer kommit med spetsarne ned mellan andra stenar. Med småsten och fli sor är fylldt omkring på sidoblecken, för at jemna. Uppå den så slutade grundmuren kommer nt byggnaden sjelf med dess väldiga tryckning. Mar ken, hvilken hade tillräcklig kraft att stödja bloc ken, som ligga på utåt lutande planer i grund. murens sida, så länge blott deras egen tyngd verkade, förmår ej motstå den tillkomna byggnadens och dessa block skrida ut. Fyllningsstenarne inuti grundmuren dels packas närmare tillsammans, dels krossas genom den ökade tyngden, och viggar tvingas djupare in mellan stenblocken, och skilja dessa åt. Efter hand ske så sättningar öfverallt genom glidning på de lutande planerna i muren, ty i Stockholm brukas att lägga kall mur till grund, och således hindrar intet band af murbruk den nämnde rörelsen stenarne emellan, i synnerhet som man aldrig iakttager den försigtigheten, att i korta mellanskiften utplanera läggningen. Besinnar man ytterligare att vatten från öfre marken tränger in i den otäta grundmuren, samt att, under vintermånaderna, detta fryser och spränger i de delar, som ligga föga under markens yta; så är genom allt detta, och det föresående, lätt att veta hvarföre, äfven i god mark, de nya stora husen här i staden ej stå så alldeles stilla, som de borde. (Forts. följer.) — or nus—