Aftonbladet – 29 december 1846, sida 1

RER ERE RR RR ERE kunna förmå denna mäktiga korps till någonting utom det som vi nu föreslå, nemligen, att sätta så många namn som möjligt på petitionerna. Det är just emedan hertigårne af Buckingham och Richmond hafva i sin makt, icke städernas röster, ty de befalla icke öfver dessa, men landets, som de kunna göra eller afsätta en premierminister, och att de hafva i sin lydnad en docka, hvilkens trådar de föra oc således få den att göra allt hvad de vwilja. (Högt och muntert bifall.) Nu måste Englands folk — I af medelklasserna och de mest flitiga och konstfärdiga ibland arbetsklassen—gifva eder sjelfva denna makt. Det är ert eget fel om j icke förskaffen eder densamma, ty j kunnen erhåila den utan allt våld, på en laglig väg. Dörren är öppen; och man ber eder blott stiga in. Efter aderton månaders betraktelser; efter att hafva afvaktat verkningarne af vår plan och försedd med statistiska bevis; byser jag icke ringaste tvifvel, att om vi påhöja 40 sh. skatten, såsom vi kunna göra det, så skola vi hafva en statsinkomst, hvarigenom vi kunna öfverflytta regeringen ifrån en gemen, egennyttig och lågtänkt klass, i de flitiga och ärliga medelklassernas händer. (Bifallsrop.) Hr Bright uppstod sedan och talade länge till folket. Han sade ibland annat, att enligt nuvarande stegrade pris på brödet, betalade engelska folket nu 400,000 pund sterl. (fem mill. rdr sy. bko) mera i hvarje vecka, än för sex månader sedan, (hör, hör!) och detta är endast för den spanmål, som folket behöfver till brödföda; men om man betraktar hvad som erfordras till hästar och sndra bebof, skall man snart öfvertyga sig, att folket betalar minst 20 millioner pund om året mera för sitt spanmålsbehof, än det gjorde för ett halft år sedan. Vår stad har 100,000 innevånare; och om man räknar att desse förökas med 2000 årligen, hvad måste då följden blifva om kostnaderna för folkets föda på det sättet stegras. Folkökningen är, såsom man vet, starkast inom arbetsklasserna; och således har den helt naturligt den verkan, att arbetslönerna blifva i fallande; behofven af födoämnen deremot ökas och denna förökade efterfrågan måste höja prisen på lifsmedel för dem, som förut finnas på stället. Om således icke Sheffields spanmålsbandel förökes i samma proportion, så skola srbetslönerna falla, eller ock den arbetande befolkningen lida brist på arbete, och således denna befolkning blifva försatt på en knäppare kost. Folkets belägenhet skall således, utan en proportionerligt större tillgång på lifsmedel, i den mån dess antal tillväxer, blifva högst beklagansvärd, och hvad som i detta afseende gäller för denna staden, gäller för hela landets städer. Det är att förmoda, att vid nästa parlamentssammarnkomst fråga blifver om en modifikation af amerikanska tulltariffen, och jag bör i anledning häraf yttra, a!t den skada vårt landsindustri-röner af denna tariff, är vår egen; regerings fel. Ty om den icke bibehölle spanmålslaägarna för att föra krig mot Amerikas produkter, så skulle icke någon tulltariff der föra krig emot våra. (Hör!) Om presidenten i Förenta Staterna vore betryggad att vVir regering skulle afskaffa sina hinder för Amerikas afsättning hos oss, så skulle ban få en ännu större kraft att tillvägabringa nedsättning i tullafgifterna der, och begge länderna skuile vinna derpå. (Hör, hör!) Ja! hvarje steg som tages i denna rigtning medför två slags godt: det frambringar fördelar icke endast åt oss sjelfva, utan äfven åt Amerika; och det kan ej betviflas, att Storbritannien och: Amerika, om de handla enigt och klokt i afseende på deras handelsgemenskap, ju skulle snart förmå hela den öfriga verlden att följa sitt exempel. Dr Thompson föreslog sedan följande förklaring: letta möte fögnar sig åt de ofantliga framsteg, som opinionerna för den fria spanmålshandeln sjort öfver hela det förenade konungariket, och i synnerhet öfver det förhållande, att vestra delens af York röstningslistor utvisa 2000 röster mera för denna sak i år, än förut; och det förbinder sig alltså till fortfarande verksamhet, för att till-vägabringa en stor förökning i nästa årets röstlängd, fullkomligt öfvertygadt, att den fria hanlelns vänner hafva tillräcklig inflytelse i denna rt, för att betaga enhvar kandidat til! parlamenet allt hopp om att lyckas, så vida han ej beänner sig helt och hållet till den fria spanmålsiandelns principer.n Detta förslag vann enhälligt bifall; äfvensom de örslag tll en serskild röstlängdskommitte, och ill tacksägelser åt talarne, söm sedån framstäldes