Aftonbladet – 29 december 1846, sida 1

MM JV On mm KK VV KK KK X X e måre och stjernor kunde alla. förgås; men har skulle förblifva densamme! Det vore icke allenast omöjligt, att han skulle kunna förglömma henne, han skulle aldrig hafva en endaste tanke; utom för henne! Han visste, att hvarthän han kom och gick, skulle han aldrig få se någon, som var en hundradedel så vacker, eller en tusendedel så god, och han skulle komma tillbaka och gifta sig med henne på den, utsatta. tiden, om också alla onklar och kejsare i verlden ville sammansvärja sig för att hindra honom derifrån, om också Europas alla förenade armåeer blefve uppställda i slagtordning emot honom — ja, det skui!e och ville ban! i Men oaktadt alla bans försäkringar var sorgen dock närvarande och trösten;blott tillkommande, hvilket ty värr är det stora felet vid all tröst. Susanna snyftade tills bon blef hes och grät tills hon blef blind; men ändtligen upphörde det sista krampaktiga famntaget, det sista ordet blef sagdt, och Gilbert var borta, Tiden går besändigt — det är en utnött sanding; men tiden går oLka för olika personer. Högst olika var dess gång för Gilbert och Susanna. Hittills hade ynglingens lif varit ett slags vegeerande; nu först begynte han att lefva. Hans örståndige onkels lugna men älskvärda karakter yntes hafva en förädlande inflytelse . på hans gen; lidelsernas våld:amheöt lade sig; den råe oojken från landet bief en bildad man; allt hvad undervisning och resor kunde verka till hans upp: ostran och polityr, tillgodonjöt han; hans vackra: utseende blef manlig skönhet, hans tal blef muik, hans djerfva väsen gratie.! v sågs