Aftonbladet – 24 december 1845, sida 2

sält upprätthålla vår familjs ansedda namn — ett gammalt, obefläckadt namn. För några få år sedan var jag fader till fem vackra gossar — nu är jag barnlös. Ehuru det var något onaturligt lugnt och kallt i den fremmandes väsen, gick det dock ett litet krampaktigt drag öfver squirens ansigte. Om ni någonsin har mistat ett barn, kan ni förstå mina känslor., Det har jag aldrig,, sade den gamle. Han förstod dem dock lika väl. Och huru många barn har ni? Tretton, med Gilbert. Då kan ni nog undvara Gilbert och afstå honom åt mig, åt hans fars familj, och det så mycket heldre, som ni håller af honom; ty det skall i hög grad vara till hans fördel. Det är min afsigt att gilva honom det bästa tilltälle att fullkomna sin uppfostran, och att insätta honom till min arfvinge. Låt bonom sjelf välja. Hollah der! kalla på Gilbert Ramsay! Gilbert Ramsay infann sig med ett blossande ansigte, men om det kom deraf, att ban hade ridit sin favorithäst, eller gjort sin kur för Susanna Abercrombie, veta vi icke. Den fremmanhdes öga glänste oeh hans läppar darrade, då han betraktade ynglingen. En pojke, som man kan vara stolt öfver! sade den fremmande. En pojke, som man kan hålla afl sade squiren. Ni är en Ramsay,, sade den fremmande till Gilbert, och jag är också en Ramsay. Jag är den nuvarande representanten för er faders hus, ni är dess tillkommande. Jag har kommit för att återinsätta er i den ställning i lifvet, som er tillkommer. Unge man, det är en afundsvärd ställning. Gilbert såg först på den ene och sedan påden andre, för att erhålla en förklaring. Han skall säga dig allt,, sade squiren, och bör ett ord, Gilbert: jag har sagt att du skall hafva ditt eget fria val. Om du vill gå, så är det bra, om du vill bli qvar, är det bättre. Här är ditt hem, och vi skuile alla blifva bedröfvade öfver att mista dig. Den gamle mannen talade med darrande stämma och lemnade rummet med minen af en man, som måste finna sig uti att blifva bedragen.