Aftonbladet – 24 december 1845, sida 2

— Man skrifver till oss ifrån Norrköping, att det derstädes väckt någon förundran att finna tidningen Östgöthapatrioten annonserad till fortsättning nästa år, emedan den dels haft så litet abonnenter i år att den ej kunnat bära sig, och dels är redigerad i en så pedantisk skolfuxton samt med en sådan brist på logik i sina likväl anspråksfulla politiska deklamationer, att den derigenom ofta väckt åtlöje. Korrespondenten tager derföre för gilfvet, att några magnater på stället måtte hafva salat ihop för att bålla den. — Nylt Skämt och Allvar har ett roligt infall om den nya tidningen Dagen. Derispås nemligen, att det skall blifva en åskvädersdag, dertill hr Crusenstolpe skall bestå blixtarna och hr Sandström bullret. j — Dagen är äfven i dag tyst som muren i afseende på representationsfrågan. Redaktionen synes således icke begripa, att det ligger i dess eget högsta intresse att framlägga sin trosbekännelse bärom inför publiken, dels derföre, att det på politikens fält är en skyldighet för hvar och en att strida med öppet visir, så att hvar och en må se om han kar en vän ener Nende Tramtor sig, och att det framför allt för personer med skäligen inkonseqventa antecedentiaj icke är nog för att vinna förtroende, att slå omkring sig med några allmänna fraser om ett högre förstånd eller med ovett mot andra; dels också till vederläggning af den förmodan, att redaktionen inom sig i detta hänseende befinner sig i den vådliga ställningen af ett inbördes krig. Eller är detta sednare kanske en orättvis beskyllning? Herrar Lindeberg, Crusenstolpe och Sandström hafva åtminstone förut alla varit af ohka tänkesätt i representationsfrågan; äger då icke publiken en dubbel rättigbet att fordra att få veta, hvad Dagen samfäldt nu tänker, det vill säga, hvilkendera gifvit med sig, och den upplysning Dagen häröfver kunde lemna, skulle blifva så mycket intressantare som man vet, att ingendera af de tre redaktörerne äro fallne för att gifva med sig. Af alla dessa skäl torde Dagen inse, att en förlängd tystnad i detta hänseende icke kan hafva annan följd än FASIKEN ee a a RA