Aftonbladet – 22 december 1845, sida 2

BOEHANDELS-BULLETIN. Dikter af Bernhard Elis Malmström. Första Samlingen. Alven denna samling har sällat sig till jul-litteraturen, och någon mer intagande jul-lektyr kan man knappast få, i fall man annars — med hänseende till lynne och ålder — är ibland de läsare, som tycka om poesi. Men sedan denna samling under julhelgen paraderat på divansborden, ibland almanackor och kalendrar, kommer den ofelbart att förflyttas i familjbiblioteken och taga plats emellan Bellman, Tegner, Stagnelius, fru Lenngren, Runeberg, Orwar Odd, och ett urval af andra, bland hvilka man enligt ögonblickets ingifvelse ärnar välja framdeles — efter år och årtionden — när man någon gång vill njuta af det klassiska i svensk skaldekonst. Hvad som snarast faller i ögat hos herr Malmström — nej, hos Malmström ville vi säga, detta namn har vuxit ifrån titeln — är hans techniska virtuositet, och ref. kan derföre ej åsidosätta tillfället att dröja för några ögonblick vid denna omständighet,. fastän i det hela ansedd som en bisak. Malmström tillhör, i sina rimmade stycken, skaldekonstens moderna skola, hvilken deri har likhet med den moderna musikskolan, attsvårigheternas besegrande är hos den bragt till sin högsta fuiländning. Betraktar man huru våra äldre skalder rimma (vid de tillfällen då ingen ihållande inspiration dikterat form och innehåll på ma gång) så spårar man beständigt den möda, som deras versbyggnad kostat: man märker att ord, uttryck, bilder, blifvit som oftast sökta och inflickade än för rimmets skull, än för versmåttets: msn träffar