Aftonbladet – 22 december 1845, sida 2

skockar af konsonanter, som gnisslande trängas med hvarandra mellan vokalerna, äfven der ämnet hade fordrat lätthet, vekhet eller klang i diktionen. Hos Malmström kan man genomgå hela stycken. utan alt på ett enda ställe störas af någonting sådant; vi hänvisa, som prof härpå i närvarande samling, till poemerna: Hvi suckar det så tungt uti skogen, Till Oehlenschläger,, Till Fogelberg. Mera klangfull vers träffar man stundom hos Stagnelius; men någonting så ledigt, mjukt och smekande för örat, som den Malmströmska lyrans toner, torde man få svårt att uppleta på vårt språk. I antik verskonst deremot, och egentligen hvad hexametern beträffar, står Malmström efter Tegnåer, hvilken i Nattvardsbarnen och Frithiofs arftägt visat sig som vårt lands störste mästare i denna konst. Icke blott hvad korrektheten beträffar (Tegner röjer t. ex. ej behof af några Pyrrhikier), utan äfven i rikedom på omvexling, stå: Tegnår häri ännu oöverträffad. Malmström gå bonom imedlertid ganska nära i deti denna samling upptagna stycket Thorwaldsen. Efter denna lilla digression om virtuositeten. torde böra nämnas att samlingens innehåll bestå af 8 Elegier, (hvaribland några äro flerdubbla) 46 Romanser och Visor,, 40 Erotiska Dikter) och 8 Blandade Dikter — alltsammans således af lyrisk balt; någonting som närmar sig det episka eller dramatiska förekommer icke. Bland elegierna har författaren ställt främst en prisskrif Angelika, belönt med svenska akademiens stor: pris för 5 år sedan. Stycket har möjligtvis fått sin plats af artighet för akademien, fastän det visst icke är det bästa bland de öfriga elegierna, hvarken till innehåll eller form. Deli från en sednare tid härstammande skaldestycke! Thorwaldsen torde deremot vinna priset hos efterverlden, dit det sannolikt hinner; det är ett ibland de vackraste i sitt slag, och den samling af äkta antika epigrammer, som deri otvunge: kedja sig intill hvarandra, vid skildringen a! Thorwaldsens konstverk, låta läsa sig på samm: gång med dem som grekiska anthologien förvara öfver forntidens mästerverk i bildande konst. Främst ibland Romanserna och Visornan träffar man den troligen allmänt bekanta Hvi suc kar det så tungt uti skogen och med skäl; ty denna inspiration, i äkta fosterländsk anda, utgör bland det som allmänheten hittills har sig bekan af Malmström, obestridligen hans mästerstycke Bland de ,Erotiska dikterna har förf. i denn: samling skänkt oss de intagande; Härnäst,, Oda lisken (hvars sista rad man dock med förmår kan hoppa öfver), En gammal flamma, och Skulden; och när man tillika i detta häfte återfiore! de bekanta skandinaviska: Gothländ, Till Oeblen schläger och Midsommarsnattsdrömen,, jemt belsningen till Fogelberg,, så äger man i först: samlingen af skaldens dikter en verklig rikedom på skönheter — hvilken dock, likt alla andra skatter, väcker lystnaden att snart få mer.