Aftonbladet – 22 december 1845, sida 2

KONSERTEN PÅ KONGL. TEATERN SISTLIDNE FREDAG. Denna tillställning illustrerades utaf flera utmärkta namn, hvilkas egare denna afton gjorde les honneurs, ej i egenskap af konsertgifvare, men väl såsom biträdande på ett sätt, som gjorde denna konsert till en af de intressantaste bland de i dessa dagar snart sagdt otaliga arrangementer af denna art. Härtill bidrogo förnämligast brr Mayers cch Moesers betydande talanger, hvilka fortfarande ej allenast underhålla, utan ock vid hvarje nytt uppträdande öka det intresse, de väckt hos alla musikens vänner. Imedlerid befara vi ett aftagande i hr Moesers triumfer, om han ej öfverger sin besynnerliga predilektion för dålig violinmusik: att han till sin debut väljer ett intet sägande men briljant effektnummer, kan ingen förmena honom, men väl måste man förundra sig öfver att alltjemt finna sådane riens på bans repertoir. Hr Moesers första nummer var en concert af Beriot, i manuskript, hvari, såsom vi hoppas, den ock kommer att förblifva. Den Donizettiska tenorarian, arrangerad för violin, tog sig i sin sentimentala fadäsi lika klent ut, och det klenaste af allt var säkerligen le souvenir VAfrique,, af hr Moesers eget arbete: är denna komposition en skildring af författarens äfventyr i Afrika, så tillstyrka vi honom att framdeles undvika ett land, som qvarlemnar så föga behagliga minnen hos främlingen. — Som kompositör lärer hr Moeser, att döma efter nämnde specimen, svårligen eröfra några lagrar, men såsom exekutör är han på ganska god väg till en af de utmärktare platserna bland nutidens violinvirtuoser. Man upptäcker hos hans talang visserligen ännu ej någon bestämdt uttalad riktning, någon sjelfständigt verkande anda, men det vore obilligt att redan vänta af ynglingen hvad som endast plägar vara den stadgande mannaåldren förbehållet, och hvilket vi förmoda i sinom tid ej heller skall saknas hos denne konstnär. För öfrigt tillkännager hr Moesers spel en ypperlig skola; hans ton är ovanligt fast och kärnfull, hans stråkföring korrekt, hans intonation exemplariskt ren, hans färdighet utveckhad. till en ganska betydande grad. Så väsentliga företräden kunna, då de en gång förenas med en djup och omfattande konståskådning, endast leda till de mest lysande resultater i en framtid. — Hr Mayers så ytterst solida och behagfulla klaverspel väckte äfven nu en allmän enthusiasm, som steg-till ett verkligt furore, då han gaf de bekanta förträffliga etyderna. Utem dessa hörde man af honom fantasien af Beethoven med kör och orkester, (beklagligen äfven nu i stympadt skick) samt den effektfulla fantasien öfver motiver ur Den Stumma: samtlige äfven utförde vid hr Mayers föregående uppträdanden, hvarföre vi vid detta tillfälle ej finna anledning ait orda vidare om dessa pjeser. För öfrigt hörde man denna afton 3:ne särdeles vackra svenska folkvisor, sjungne af m:ll Fundin med ett naturligt och hjertligt föredrag, samt en i de flesta fall ganska ren intonation; den intressanta duetten för mansstämmor ur Tell, utförd på ett vårdadt sätt af hrr Strandberg och Walin, samt de för hvarje konstvän så kära ouvertyrerna till Wattendragaren och Fidelio. —U—