Aftonbladet – 17 december 1845, sida 2

KICUNCH OCH alid pilvata CACHUOMIS-(OPNAHaluth. IDerföre har man äfven här kommit på den tanTkan att inrätta så kallade sedelbanker, hvilkas kredit å ena sidan beror af den genom aktionäTrerna sammanskjutna förmögenhet, som dels är lemnad i metallisk valuta, dels uti lätt realiserade valutor, och å den andra af de kontroller Isom staten och en af erfarna affärsmän sammansatt direktion utöfva på bankförmögenhetens utsträckning. I de länder, der man sedan lång tid tillbaka lär noga bekant med sådana sedelbankers mekalnism, vet man ganska väl att uppskatta de välgöIrande verkningarne, som de utöfvat på landets Jallmänna produktion, och det som ännu hos oss höres om deras faror och olägenheter anser man der blott såsom naturliga följder af brist på vana att behandla synbart vådliga elementer, som menniskosnillet likväl förstår att beherrska, då det I bemäktigar sig deras kraft. Imedlertid måste alltid grundläggningen och ledningen af sådana, Imed samhällets väl så innerligt förenade företag, Janförtros till en ordnande ande och icke till I blotta spekulationens och vinningslystnadens, såIsom den, hvilken bemäktigat sig de nordameriI kanska fristaternas bank-inrättningar. Af de euTropeiska national-bankerna, som nästan alla grunIda sig på de förenade garantierna af enskild förI mögenhet och statskontrol!ler, har ännu ingen gålt öfverända, och endast en gång för kort tid, under Napoleonska krigets mest hotande period, har fengelska banken suspenderat inlösningen af sina Isedlar ). Deremot hafva de flesta inrättningar laf denna art, äfven under krigstiderna, varit af lutomordentligt gagn, utan att ändock öfverskrida Isina statuter. Hr Mendelssohns skrift gifver en hel hop, visserligen aphoristiska, men ganska träffande förklaringar öfver bankväsendet i allmänhet och sedelbankernas i synnerhet. Der pröfvas olägenheterna, hvilka en med sedelutgifning förenad nationalbank kan medföra, men han afväger tilIlika de fördelar, som den erbjuder. Han anser det vara lika orådligt att endast grunda banken med statsmedel och låta den förvaltas af blott statens embetsmän, som att låta den, på sätt i Preussen föreslagits, endast använda sin kredit till beläning af stadsegendom. Till fullkomnande afsystemet anser han likväl inrättandet af filialoch lokalbanker nödigt, under det att han tillika föreslår, att låta den sålunda säkra och tillitsfulla nya bankinrättningen öfvertaga åliggandet, att emottaga sparbankernas, enkekassornas och andra dylika allmänna anstalters medel, samt åt dessa inrättningar utdela samma dividend, som till bankaktionärerne. Vi förbigå hvad som vidare har afseende egentligen på tyska förhållanden, såsom t. ex. hvarföre ej n bank bör likaså gerna kunna grundas i Dessau, som i Berlin, och som vi äga ganska fullständiga, serskilt tryckta beskrifningar på bankinrättningar i andra länder, förbigå vi förl. öfversigt af Österrikiska, Bäjerska, Franska och Engelska bankerna, ibland hvilka han i synnerhet lofordar den Franska bankens organisation, såsom användbar för Preussen. Men deremot meddele vi, hvad han yttrar om den för folkförmögenhetens användande så vigtiga rörelsen, hvilken bedrifves af de öfver hela England spridda Bankers, och om inrättningen af Bank af England. I England är utgifvandet af sedlar, de s. k. bank-noter, redan sedan flera århundraden utbredt öfver hela landet och innerligen införlif) Man ser här att författaren är nära ett stort, ett vådligt misstag, nemligen tankan, att bankrörelse kan och bör utsträckas så länge, som ett lands hela produktion i alla vägar kunde synas fordra det. Normen för detta behof kan ingen bestämma. Det är kreditrörelsen man och man emellan, myntmassans storlek, handelsbruken, uppbördsoch liqvidationssätten, snabbheten eller långsamheten i afsättningen inom och utom landet, beskaffenheten af landets hufvudnäringar, och en mängd andra förhållanden, som helt obemärkt men med en stundlig verksamhet bestämma produktionens mer eller mindre behof af bankernas biträden. Att medelst sedelbanker ens motsvara någon större andel deraf, är icke rådligt, ty det förstör lätt desamma ömtåliga förhållandena hvarpå hela landets näringsflit beror, och om denna verkligen icke behöfver sedelförsträckningarne, så utjaga sedlarne det reella myntet ur landet, sällan till säkra vinster eller framtida nytta. Det är biott en ringa andel af landets produktion, som kan, och då med stor försigtighet bör få framkalla en förökad sedelmassa, nemliigen: den del, som ögonblickligen öfverskrider det vanliga förhållandet. Men hyem kan bestämma dennas värde-belopp? Det är ej qvantiteten allena som afgör det — utan äfven qvaliteten och hvad som gör det ännu mera inveckladt, det är hela produktionens sammanlagda värde, som bestämmer denna andels verkliga motsvarande förlagsbehof; ty har denna genom öfverlopps-produktion minskats i värde, så rubbas förhållandet ännu betänkligare genom dennas fördel att lätt finna förlag i den utvidgade sedelmassan. Man bör derföre aldrig förgäta: aut produktionens behof af förlag icke kan fyllas af sedelbanker, utan att rubba alla värden och förstöra en del af den tillvarande näringsfliten, under det att en annan på dess bekostnad gynnas. Det behofvet kan allenast tillfredsställas, genom en förenad verksamhet och lättnad i alla de samhällsförhållanden vi nyss i korthet antydt, samt genom en ökad fart i omsättningen af landets redan ägande rörliga kapitaler, det vill säga: folkets besparingar. Se der bankernas ändamål, deras nyttiga, naturliga verksamhet; och vinna de då sjelfva en årlig besparing af åtta till tio proc., och denna ingår äfven med i rörelsen, så synes resultatet redan vara så vackert, att man kan nöja sig dermed rätt väl, utan att behöfva derutöfver mynta sedlar. 1) Man ser häraf att förf. ej varit rätt uppriktig. 2 a