Aftonbladet – 17 december 1845, sida 2

vadt med dess sambhällslif. Dertill fordrades väl alltid en serskildt tillåtelse, (Licence) att utgifva noterna, men denna blef lika lätt beviljad som hos oss upptagandet i ett handelsbolag. Enskilte fick den, likasom bolag; men delegares antal i dessa sednare fick icke öfverskrida sex. I hvarje stad finnes s. k. Bankers;, som bedrifva girorörelse. De emoltaga af hvem som heldst penningar och förfallande vexlar eller löpande förskrifningar till inkassering, de föra räkning met enskilte, och liqvidera de på infiutna medel ställde anvisningar med sina noter, com andra emottaga i betalning såsom godt mynt. Denna girooch notrörelse, som är helt ny för Tyskland och Frankrike, der endast den vanliga girooch depositionsrörelsen bedrifves af bankirhusen, sträcker sig i England till alla klasser af folket. Hvar och en har sin bankör, åt hvilken han öfverlåter sina inkomster och på hvilken han anvisar sina utgifter. Alla hushållsräkningar blifva en eller två gånger om året godkända genom anvisning på bankiren. Bankirerna hafva således ständigt mycket penningar inne för private, och lermed diskontera de vexlar för sina landsmän som de anse säkra, o. s. v. Detta är den mekanism, som i England frambringat det undret vi förvånas öfver: de rika hjelpmedlen till de nångfalldigaste och största företag, under en ständigt nedgående räntefot. (Forts. e. a. g.)