Aftonbladet – 17 december 1845, sida 2

nå Ann nnnnn Arn med all möjlig sorgfällighet söka göra sig reda för den sanna beskaffenheten af dess natur, hvilken så olika framträder i olika länder, samt för de mer eller mindre fördelaktiga eller rent af skadliga verkningar som det medför, allt efter dess större eller mindre närmande till sitt naturliga väsende, som ursprungligen var: att göra de hos folket befintlige kapitaler lättare tillgänglige och användbara. Det är allmänt kändt huru denna de äldsta bankernas första, enkla förrättningar snart utsträcktes till utgifning af kreditpapper, som icke grundade sig på emottagua insättningar, upplåningar, eller depositioner, och att så kallade Sedelbanker på detta sätt uppstodo, dels i sammanhang med giroeller depositionsbankerna, dels äfven förenade med så kallade lånebanker. Icke endast regeringar begagnade sig af dylika sedelbanker, som då vanligen antozo benämning af statsbanker, och oftast erhöllo monopol på bankrörelsen. I Storbritannien och Irland samt Nordamerikanska Förenta Staterna lemnades det äfven till enskilda bolag, att bedrifva bankrörelse, medelst sedelutgifning, under flera former; och vi hafva äfven här i Sverige sett detta system utveckla sig, dels på grund af lag, dels vid sidan af lagen, på ett sält, som inom tio år framkallat en cirkulerande sedelstock, motsvarande ungefär en tredjedel af statsbankens hela utelöpande sedelmassa. Uader sådana förhållanden och då just i denna tid opinionen, vid åsynen af de började verkningarne på rörelsen af dessa enskilda banker, med synbar tvehågsenhet bedömer desamma, och en förändring i lagstiftningen beror på regeringens afgörande, äro alla de upplysningar, som kunna vinnas om de olika banksystemen och deras inflytelse på samhället, af stort värde; och de nyare åsigter som i denna sednare tiden ådagalagts, icke endast af enskilde tänkare, utan äfven a: offentligt handlande statsmän, såsom t. ex. af engelska ministeren vid den nya reorganisationen af landets bankväsende, visa att tankarne derom ännu äro mycket delade. För vår del äro vi benägne tro att banksystemets utveckling till samhällets sanna fördel endast kan ske på den naturliga väg, der det uppstått och i flere fall visat sig för sekler tryggadt och välgörande fortgå: vi mena såsom girooch depositionsbanker. Vi vilje likväl dermed! icke säga, att ej åt dylika depositionsbanker sedelutgifning och utlåningsrörelse derjemte kan !: tillåtas; tvärtom ligger det i sakens natur, att! liksom en enskild stor bankir kan låta sina Vexlar, äfven ställde på egen kassa, föröka hans till-, fälliga rörelsefond utöfver hvad han i fremmandes kapitaler innehafver, och liksom han med trygg vinst gör det i samma mån han ser, att dessa hos honom :. deponerade kapitaler förblifva qvar i hans vård : och ökas medelst nya deponerade summor, likaså bör ock en statsbank eller ett enskildt bankbolag, kunna begagna sig af det förtroende den äger, den större mängd depositioner den finner sig emottaga, den större kredit dess utställda förskrifningar äga, 0. s. v. till utvidgandet af sin utlåningsrörelse och en deraf härflytande större vinst.l. Men om af andra öfvervägande skäl en Statsbank finnes och skulle bibehållas, så borde vinsten af dess utvidgade sedelrörelse hufvudsakligen tillkomma denna bank, för att låta samhället gemensamt draga fördelen deraf, hvarigenom då en betydlig del statsutgifter skulle kunna bestridas; och att, om enskilde banker skola få åtnjuta rättigheten, att genom sedelutgifning, utan motsvarande fond i mynt eller räntebärande p-pper, förskaffa sig en så betydlig vinst, måste dels denna de privata bankernas rättighet vara för allmän säkerhet kontrollerad och inskränkt till en, efter deras öfriga säkerhet och rörelse lämpad norm, dels en fullkomlig frihet råda för andra enskilda bolag, att i samma ort och på samma sätt täfla med de redan uppkomna bankerna, så att dessa icke kunna antaga natur af monopoliserade banker, eller tillrycka sig hela ortens kapitaler och förlagsrörelse, 0. s. Vv. Så har det alltid förefallit oss; och i denna tro hafva vi befästats af de förhållanden, som uppstålt inom vårt eget lands banksystem. Vi hafvå nemligen sett, huru delägarne i de inrättade enskilda bankerna dragit 42 till 18 proc. vinst af sina insatta penningar, utan att andra kunnat täfla med dem, och det under en allmän klagan, att dessa banker alldeles icke ändå tillfredsställde rörelsens fordringar, samt genom hårda räntevilkor, korta lånetider, höga öfverräntor, otilläckliga kreditiv-medgifvelser, o. s. v. gjorde allmänna krediten jemförelsevis mindre gagn, under det de riktade sig på allmänhetens bekostnad. Vi hafve ytterligare befästats i denna åsigt, af några nyligen i tyska tidningar och tidskrifter meddelade underrättelser och reflexioner, hufvudsakligen rörande engelska och nordamerikanska banksystemerna, och begagna dessa källor, för att fästa uppmärksamheten på andras tankar om de ofvannämnde fremmande systemerna, för att draga den nytta som deraf kan hemtas. Vi skole dervid söka berigtiga de misstag eller falska slutledningar, hvartill vi tro att dessa artiklars författare på något enda ställe gjort sig skyldiga. — Dessa afhandlingar äro: Herr Joseph Mendelssohns skrift om sedelbanker, recenserad i Magazin fir die Litteratur des Auslandes, samt Bref om Banker och pappersmynt i England och Norra Amerika, af doktor J. L. Tellkampf; Professori New-York, 4. Om Sedel-Banker, af Joseph Mendelssohn. Författaren har funnit, att penningställningen i Tyskland och synnerligen Preussen (skriften är utgifven i Berlin), genom de öfverallt företagna