timbre något förlorade genom en felaktig tonbildning; vi betvifla imedlertid ej det framtida afbjelpandet af denna omständighet. — Hr Sack utförde en Andante och Rondo af Kummer med den smak, den finess och elegans, som nästan ej ett ögonblick synes kunna vika från hans violoncell, och rönte äfven nu samma enhälliga bifall, som alltid egnas hans intressanta spel. — En bland aftonens effektfullaste glanspunkter var den Maurerska konserten för 4 violiner. Det kinkiga problemet att bringa mångfald i en för 4 instrumenter af lika klangfärg beräknad sats har tonsältaren löst ganska lyckligt genom begagnandet af olika och omvexlande tonlägen, rytmiska kombinationer, m..m., och sålunda gifvit hvarje af de fyra musikaliska individerna en utaf tonfärgen oberoende karakter. Denna framträdde ännu bestämdare genom exekutörernas olika musikaliska individualitet och deras talangfulla uppfattning af de serskilda partierna. Att i deras spel för öfrigt herrskade en utmärkt precision, renhet och ensemble — som isynnerhet gjorde sig gällande på ett lysande sätt i den sinnrikt arbetade, svåra kadensen — behöfver ej serskildt nämnas, då man vet att Hrr A. Berwald, Randel, Nagel och dAubert voro de utförande. Konsertens båda afdelningar företräddes af de förträffliga ovverturerna till Don Juan och Midsommarnaltsdrömmen. Båda dessa nummer utfördes på ett vårdadt sätt — med undantag af en eller annan smärre oegentlighet, hvad den sednare ouverturen beträffar — och öfverhufvud bör man erkänna de berömvärda bemödanden, som orkestern denna afton ådagalade. —U—