Aftonbladet – 10 december 1845, sida 2

gen att kunna höja sig till skyarne, blindt slår ned på det jordiska och dess njutningar. En bouppteckning är således icke alltid utan sitt intresse. Man kan någon gång studera menniskan i hennes qvarlåten-kap. ESBJÖRN. —FC—.båU8uREaEÖÖ hr — ITALIENSKA KONSTHANDLARE OCH ENGELSKA AMATÖRER. En såsom .samare bekant engelsk lord anlände till Rom. Då en konsthandlare V. erfor hans ankomst, beställde han genast hos en bekant stenslipare en antik camee i lordens välbekanta smak. stenen valdes med mycken sorgfällighet, arbetet bief en förträfflig kopia och en skicklig juvelerare erhöll i uppdrag att infatta den i en ring. Men nu inträffade den olyckan, att stenen gick sönder, och affären var således efter utseendet gjord om intet. Men den listige italienaren fann deri ett medel att göra sin spekulation ännu indrägtigare. Han tog det skönaste och största fragmentet af cameen och gick dermed till engelsmannen, samt utgaf det för ett fynd af en bonde, som han endast ville visa den ädle lorden, och ansåg fyndet nästan oskattbart ifal cameen varit oskadd. Hans vältalighet saknade icke sin verkan; lorden ville nödvändigt tillegma sig det ovanligt vackra fragmentet och betslte det med en summa, som betäckte alla konsthandlarens kostnader. Men denne lät sig icke nöjss dermed. Då han såg epgelsmanuen fröjda sig öfver sitt fynd, inställde han sig några dagar derefter med en annan bit af samma cambe, som han sade att bonden efter sorgfälligzste eftersökande funnit. En ny entusiasm och ny indrägtig fångst var följden häraf. Lorden var en gång fångad i nätet och skulle icke så snart åter slippa lös. Ett tredje och fjerde fragment blefvo funne och inköpte likasom de begge förste. Korteligen, hela cameen öfvergick småningom i lordens besittning, sedan han betalt den fyrdubbelt emot hvad konsthandlaren ville bafva för den oförderfyade stenen.