Aftonbladet – 4 december 1845, sida 2

omliga omhvälfning af våra bildnings-anstalter; om hr Cramer föreslår eller förut pår. Enligt. ir C. bör nemligen icke allenast all skilnad emelan olika slag af elementarläroverk upphöra — så utt till och med, öm vi rätt förstå honom, småoarnsskolan (från och med första inhemtandet af bokstäfverna,, sid. 8) skulle införlifvas med det ill männa elementarläroverket — utan inom detta för alla sålunda gemensamma elementarläroverk bör äfven all åtskilnad af bildningslinier upphöra, eller de båda bildningslinierna böra sammansmälta till en enda; och då det ej går an att ålägga alla lärjungarne de begge nuvarande liniernas alla läroämnen, så antager hr C. såsoro sannolikt, att den tid ej är långt aflägsen, da icke blott theologi och filosofi, i deras närvarande form af minnesoch utanlexorp, utan äfven sjelfva de döda språken ,skola förvisas från elementarläroverket eller uppskjutas till universitetet. (Sidd. 9—415). För verkställigheten häraf på ett sätt, som icke skulle innebära en för hastig öfvergång, föreslår hr C., att till en början åt den realistiska bildningen inrymma elementarläroverkets lägre afdelningar, för att få så småningom medgifva densamma vidsträcktare besittningsrätt, i fall sådant skulle anses vara tidens verkliga fo:dranoch behof. På det sättet kunde man utan svårighet flytta den lärda bildningens särskilda läroämnen från klass till klass allt närmare elementarläroverkets gräns, o. s. v. (Sid. 46). När vi läste dessa och andra mer eller mindre radikala förslag, som förf. framställer, visste vi i början icke huru förklara sammanhanhanget mellan den förutskickade inledningen och bokens egentliga innebåll. Se På förra stället tyckes hr GC. vilja insinuera, att den tidens skäl för sina åsigter äro egoism, ytlighet, hrist på allvar och ihärdigbet; liter förstå, att det behöfves hvarken nya metboder eller nya slag af läroverk, om man blott i de gamla methoderna och läroverken väcker ett verksammare lif, en mera lefvande anda 0. s. vV. I det följande deremot prisar han den nya tiden och dess bildning såsom varande sig sjell nog; anser de le vande språken kunna ersätta de dödan, till och med såsom experimentalfält för själskrafterna; lärer att den realistiska bildningen kan innehålla allt, som utgör grunden för sannt menniskovärde och sann lycka; påstår att de gamla formerna måste småningom förändras för att sjelfva bilda sina pånyttfödare; och framställer slutligen sjelf det radikalaste och mest genomgripande förslag Vill förändring af hela vårt läroverkssy lem, som vi ännu någonsin hört omtalas. Vi kunna icke förklara dessa motsägelser annorlunda än såsom en slags krigslist eller fastmera såsom ett litet rhetoriskt konststycke. Förf. skulle hålla tal på gymnasii sollennitetssal; och ihågkommande den gamla rhetoriska regeln, att man bör börja sitt tal med en captatio benevolentie, lämpad efter åhörarnes sinnesstämni.g m. in., ansåg han förmodligen, att de lärda åh rare, som han der företrädesvis kunde vänta sig, i-ttast skulle stämmas till hans förmån, om han ifrån början emot det nya antog denna ton af förnäm öfverlägsenhet och ogillande, hvarmed vissa lärda (eller halflärda?) i allmänhet älska ati särta sig öfver den nya tiden och dess åsigter, men deremot prisade de gamla inrältningarna och formerna såsom visa. Att förf. i sjelfva verket är ånvgt ifrån alt dela de åsigter, hvaraf deona ton vanligen är ett. uttryck, synes mer än väl af de ider, han sedermera utvecklar och hvararaf vi har ofvan anfört några prof. Att inledningen också icke förfelat den verkan, som vi förmoda dermed hafva varit åsyftad, åtminstone på i:sare, hvilka icke läsa med desto större uppmärksamhet och omdömesförmåga, synes nogsamt af dei omdöme, hvarmed redaktionen af Morgonen beledsagat sin anmälan af denna skrift och hvilket vi har ofvan anfört. Då vi icke hafva anledning förmoda, att Morgonen uti läroverksfrågan sadlat om och på en gång blifvit radikal, kunna vi endast förklara nämnde omdöme på det sätt, att bemälte tidnings redaktion varit dupe af hr Cramers taktik, och sedan den läst en eller annan sida af inledningen och dermed funnit sig belåten, på god tro tagit det öfriga för kontant, i formodan att det vore samma mynt. Eller skulle Morgonven verkligen anse, att ett elementarlärvverk, sådant som hr C. för sig uppgjort, som helt och bållet utesluter den klassiska bildningen, vore en mera popartisk och klokt beräknad medeivägp, än ett elementarlaroverk efter det nya skoisystemet, som aldrig veterligen satt den klassiska bildningens utestängande ifrån elementarläroverket i fråga, utan blott yrkat, i afseende på läroämnena, den moderna bildningens erkännande jemte den förra, samt, i afseende på lärosättet, ett mera etter den spädare ålderns fattningsgåfva och olika anlag afpassadt förfarande vid undervisningen?