Aftonbladet – 4 december 1845, sida 1

SES SAAAARSSSNKR BReSöSrrNAgTRTTNSNESRSEEESRA ESPRESSO ere Men hon hade icke fortsatt länge, förrän hon tydligt förnam de länge efterlängtade ljuden af hästsprång nalkas bakom sig i raskt galopp; — än en gång stannade hon och lyssnade, rodnaden på kinden blef allt högre och läppen drog sig till ett leende, tills hon sluteligen vid en krökning af vägen upptäckte icke en, utan tvenne ryttare. Nu, rädd att upptäckas, skyndade hon sig in i den närbelägna trädgården, och straxt derefter stannade ryttarne derutanför. Under det den ene af dem sysslade med hästarna, hade den andre, en fet och kraftfull, men något undersätsig trettioårig man, med rika svarta lockar och ett frodigt, trindlagdt ansigte, redan öppnat trädgårdsgrinden och stod nu framför flickan, som tagit sin tillflykt i en löfrik berså. Artigt 2flyftande sin rikt broderade, fjäderprydda sammetsbarett, gjorde han en bugning och sade: — Ni förlåter visst, ädla jungfru, att jag stör er; ty prinsen, som jagat här i grannskapet och hvars svit jag tillhör, har aflägsnat sig alltför länge från den öfriga skaran, att vi ej för honom skulle bli oroliga och angelägna att uppsöka ho nom; och ni kan kanske säga oss om han vari eller är här på gården? — Icke så vidt jag vet, svarade flickan; men jag bar någon stund varit borta; om ers herrlighet behagar gå in der i huset, kunna säkrare underrättelser erhållas. — Och jag vågar då utbedja mig er till ledsagerska, emedan jag här är alldeles främmande Det hade varit oartigt neka en så förnäm herres artiga begäran, och flickan fölide honom alltsi in i det väl pyntade helgdagsrummet, och gicl sedan att skaffa reda på sin far, men återvände