Aftonbladet – 3 december 1845, sida 2

gamla magasinsinrättningens förmån. Oaktadt det nemligen är en känd och erkänd sak, att förhållandet med missväxten icke blifvit hos Regeringen anmäldt, eller andra offentliga förtoganden att göra densamma kunnig blifvit vidtagna, förr än åtminstone en, men kanske halfannan månad efter det en ganska fullständig och tillförlivVlig känne-dom derom hade kunnat vinnas, och oaktadt nå-gon spekulation på spanmålsimport i föijd deraf knappt kom att göras förr än vid slutet af den: vanliga tiden för sjöfarten, så finner man dock af hufvudstadens importlistor, sammanlagdt med med det belopp, som ännu är på vägen, att någon fara för spanmålsbrist under tiden till nästa år icke är att befara för dem, som hafva något att köpa för; och hade missväxten redan i början af Augusti, då den var fullt gifven hvad rågen angår, blifvit genom herrar landshöfdingar anmäld med det eftertryck som de sedan egnvat deriåt, så hade spannemål utan tvifvel varit alt tillgå för långt billigare pris än nu är händelsen. Hvad åter beträffar de anmärkningar, som blifvit gjorda angående underlåtenheten att ställa ett särskildt undsättningskreditiv till regeringens disposition, så hafva vi ej anselt nödigt att förut i Aftonbladet vidröra denna sak, emedan det för hvar och en, som deltagit i sista riksdags förhandlingar, var kändt, att medel ändock funnos å andra titlar. Imedlertid har en ledamot af Statsutskottet vid sista riksdag, som nu är här närvarande, ansett en närmare upplysning af detta förhållande behöflig, och derföre tillsändt Red. nedanstående artikel: Vid läsningen af Morgonbladets, under titeln: Om nöden i landet, nyligen anställda betrakteiser rörande Statsutskottets förslag sista riksdagen, att det af Rikets Ständer 1841 beviljade kreditiv å 100,000 rdr för undsättning vid missväxtår måtte? upphöra, torde mången lätteligen förledas att instämma i samma blads uttalade åsigter om bristande kod vilja eller förhastade beslut hos dem, hvilka sökte försvara berörde Utskottsförhandling, och att ozilla deras förfarande, som 1843 afstyrkte ett krerziuiv, hvilket de 1841 tillstyrkte. Undertecknad, som i nämnde ofallständiga framställning äfven uppräknas bland försvararena af Utskottets förslag, samt derjemte uttryckeligen förevitas att härvid hafvs äfventyrat öfverensstämmelse i handlingssätt är 48145 och år 1841, anser derföre nödigt att, för sakens rätta belysande, offentligen reproducera de skäl, som 1845 ärs Statsutskott anförde för omförmälde tillstyrkan. Utskottet (Statsutsk. utlåt. JM 460) motiverar sitt tillgörande sålunda: För den händelse att missväxt skul!e under någotdera af de nästkommande åren inträffa, anser Utskottet högst angeläget att jemväl vid innevarande riksdag särskilda tillgångar anvisas till Kongl. Maj:ts nådiga disposition för sådana understöd af allmänna medel, som vid dylika otyckstillfälten kunna oundgängligen erfordras. Hvad dessa tillgångar åter angår, så enär Rikets Ständer vid ej mindre sednast förflutne än näst föregångne riksdag för iTågavarande föremål anslagit Lvad som influtit eller ytterligare kunde inflyta å 4830 års ;spanmålskreditiv, samt riksgäldskontoret emottagit de häräå under och efter Rikets Ständers sednaste sammanvaro återbetalde medlen under vilkor att vid pinträffande missväxter tillhandahåila Kongl. Maj:t desamma, för stt till behöfvandes undsättning kunna användas, synes den Kongl. Maj:t sålunda tillerkända dispositionsrätt öfver besagåe kreditivmedel böra än vidare fortfara. Likaledes och då Rikets Ständer vid sista rtiksdag äfven öfverlemnade till Kongl. Maj:ts disposition för samma ändamål de inflytande tullafgifterna å utländsk spanmål, samt det af Kongl Mej:t nu framställda förslag, angående dessa afgifters framtida .disponerande på enahanda sätt; sammanhänger med frågan om en stadigvarande spanmålstull, torde ej mindre de, efter fastställandet: häraf, redan influtne dylika medel, än hvad som, under bibehållandet af bittills gällande bestämmelser i afseende på tullafgifterna för inkommande utländsk spanmäl, kan ytterligare inflyta. fortfarande böra vara tillgängliga för undsättandet af de delar utaf riket, som af missväxt kunna varda hemsökte. Vidkommande deremot det af Kongl. Maj:t jemväl vid denna riksdeg i nåder äskade särskilda kreditiv, för att förskottsvis och emot ersättning af först för spanmäl inflytande tullmedel kunna Mill behöfvandes undsättning under missväxtår begagnas, så föreställer sig Utskottet, att ett sådant kreditivs anvisande numera kan undvikas, utan att saknaden deraf bör kunna medföra några äfventyrliga eller menliga följder för de orter, der missväxten inträffat. Enligt här ofvan anförda uppgift (sid. 4 St. Utsk. betänk. 4 460), utgjorde vid början af sednast förflutne mänad den i Rikets Ständers Bank innestående kontanta och till dylika undsättningar disponible behållning . . . . Rdr 185,725: 24. 8. samt det till riksgäldskontoret återbetalda beloppet utaf 1830 års undsättningskreditiv . . . . . . . 230,000: — — Härförutan torde såsom temligen säker tillgång, för samma ändamal ef