Aftonbladet – 3 december 1845, sida 1

KEN NNE RSK TEST SCESEN RR EE TRISS ONES ERT T VISSA — I går utkom i bokhandeln en skrift, kallad: Portefeuille, belysande det inre af tid:rnas historia, hvars författare man redan kan gissa af titeln. Uti ett förord tillkännagifves, att detta arbete kan anses såsom femte delen af den samling, som författaren förut publicerat under titeln portfölj, men att den erhåliit deu ofvanstående titeln derföre, att de ämnen, som der förekomina, måhända äfven intressera andra än dem, som ega den föregående samlingen. Planen är också deusamma som förut, nemligen att sammanföra åtskilliga mer och mindre intressanta historiska dokumenter; och. de flesta, som blifvit ivrymda i denna volym, försvara sin plats och äro rätt underhållande, så mycket som vi kunnat fina vid bokens hastiga genomögnande. En serskild uppmärksamhet har författaren dock sannolikt åsyftat att påkalla genom de sista två kapitlen, som kalias: XVI Ur lag tivaren Johan Gabriel Richerts bretvexling, och XVII Handlingar rörande regimen efier den 8 Mars 1844. I vårt tycke höra dessa likval till det mest obetydande. Det förra består nemligen af tre korta bref från Hr expeditionssekreteraren Richert: det första af år 48923, således nu 292 är gammalt, uti hvilket han lyeckönskar framl. landshöfdingen Ehrenborg att hafva blifvit vald till Justitie-rombudsman och säger sig hafva esotagit förordnandet att vara suppleant till nämude embete, vmed all den tacksamhet, som ett medhorgerligt förtroende alltid förtjenars. Det andra brefvet är dateradt ett par veckor sedsare, eiler Ebrenborgs dödsfall, är adresseiadt till sfl. häradshöfdingen Kindelius, och isvehåler hufvudsakliga skälet hvarföre Hr R. afsade sg sjelfva Justitieymbudsmans-embetet, hv:lket lyder så: Jag tår ej för, att jag ej kan göra mig samma höga begrepp om Justitieombudsinans-embretets böga vigt och betydelse, som Du och de andre,. Förmodligen är nu ändamålet med dessa båda brefs kungörande att visa en motsägelse i bandlingssätt hos Hr Richert, emellan emo:tagandet af suppleantplatsen och ett sådant omdöme om sjelfva embetet, som det nyssnämvda. Betrakiar man saken närmare, så skall det Ikväl befinnas, att Hr Richert af aktmung och vänskap tör Ebrenborg ganska gerna kunde antaga befattningen af dess suppleant, utan att deraf vara förhindrad att alsäga sig valet till ordinarie Ombudsman, då den förres frånfälle inträffade så bastigt, att Hr Richert genom inträdande i denna befattning hade måst frångå sitt domareembete, hvari han förmodligen ansåg sig kunua utöfva en mera gagnande verksamhet. Vi auföra detta, utan att i öfrigt fullkomligt dela Hr Richerts mening om Justitie-ombudsmannabefattvingen, ty om ock dess utöfning tidtals icke gifvit serseles anledning att jäfva hans omdöme, så tro vi likväl att embetet både kunde vara tll betydligt gagn, och jemväl haft åtmiustune sin negativa nytta med sig genom sin blotta tillvaro. Det tredje brefvet, som är af den 42 Februari 1842, innehåller ingenting anuat, än att man ej bör låta representationsfrågan dö, utan att deta ämne borde idkeligen framhållas — i tid och otid, som det heter, samt att man pvid slutet af alla tal bör säga om ståndsrepresentationen: delenda est Carthago,. Vi undra mycket, huruvida Uigifvaren sjelf, med erfarenheten om de sista riksdagarnas historia, icke instämmer i denna mening; åtminstone vittnar åtskilligt, som han skrifvit på den sednare tiden, att han är af alldeles samma tanka. Det sista kapitlet, eller handlingarna rörande regimen efter den 8 Mars 1844,, innehåller en skrifvelse till författaren åf brefven om ställningar och förhållanden, jemte noter af utgilvaren, äfvensom ett par andra handlingar. Den förstnämnda skrifvelsen innehåller. en god dosis arghet emot Hr statsrådet Wern, hvarpå Minerva ock:å genast i går hade tagit affär, medelst den frågan, huruvida Hr Wern kan sitta qvar i statsrådet efter dessa handlingars publicerande. Sjelfva saken åter är så beskaffad, att dess framdragande i ljuset-lemnar ett af de stora bevisen på tryckpressens nytta alt ställa till rätta en hop öfverdrifna föreställningar, som lösa rykten och förtal sätta i omlopp. Redan sistlidne vår börde man nemligen här och der hviskas om en -fatal injuriea —— RR