Aftonbladet – 27 november 1845, sida 2

KORRESPONDENS-ARTIKEL från Berlin, af den 14 Nov. 1845. (Forts: fr. gårdagsbl.) Då, hela denna hånfullt bortfuskade organisa tion till trots, våra Provinc.alständers församlinsar, med undantag af tre provinsers, framträdt med den nödiga majoriteten af 2; för de vigtiga bemställningarne om en gemensam representatif författning för hela riket, och om tryckfrihet, offentlighet vid lagskipningen, rättegång med jury, kort sagdt om folkets fullmyndighet och monarkiens konstitutionella inrättning i det hela; så kan ni föreställa er, att när dessa förut spridda Provincialständer uppträda i förening, måste det ske på ännu mera bestämdt sätt. Månne de skola obesedt antaga hvad man kunde som en nådegåfva vilja förläna? Månne detta slags nåd skall äga tjusningsmakt nog, för att tysta frågorna om rättighet? Månne ej folkets önskningar och anspråk skola vid detta tillfälle finna härolder, och styrelsens ledare förnimma hvad de bittills aldrig hört uttalas?.... Det steg, som regeringen nu står färdig att taga, skall — man kan vara viss härpå — i alla händelser beledsagas af vwigtiga följder; i Preussen börjas dermed en ny utveckling, som måste väcka det lifligaste intresse. Ännu är det oafgjordt hvem som kommer att få inrikes portföljen efter grefve von Arnim. Den innehafves tills vidare af skatikammarministern Hr von Bodelschwing, som likväl ej vill behålla den, emedan han, och måhända med skäl, studsar för svårigheterna vid detta vwigtiga bestyr. Ryktesvis sägs ifrågavarande portfölj komma att anförtros åt öfverpresidenten i Schlesien Hr von Wedell, om hvars skicklighet och tänkesätt man i allmänhet icke ännu vet någonting bestämdt. — Hr von Canitz har varit på afskedsbesök i Wien, öfverlemnat sin återkallelse från ministerposten vid kejserliga hofvet och presenterat sig såsom numera utrikes minister i hemlandet. Det är icke utan anledning att man tillägger denna resa en politisk betydelse. Då, på sätt jag redan nämnt, Hr von Canitz länge stått i särdeles vänskaphgt förbållande till furst Metternich, men man vet huru fursten bedömer våra förhållanden, så gäller nu att i Wien förfråga sig huru långt Berlinerreformerna må kunna sträckas. Skulie man likväl vid Donau anse Hr von Canitzs nya befordran som en måttstock för utsträckningen, så torde man vara lugn derstädes på förhand, och afböja förfrågningen såsom öfverflödig. Hr von Canitz har nyligen offentliggjort sin politiska trosbekännelse genom en här utkommen flygskrift, under titel Hvarthän? och hvilken på sitt vis kan anses som motstycke till Hr von Schöns bekanta H varifrån och Hvarthän ? Med denna skrift i banden förefaller det verkligen gåtlikt, alt någon kan under Hr von Canitzs auspicier vänta äfven den mest aflägsna anslutning till de liberala idcerna; och denna insigt kan ej annat än stegra vår nyfikenhet att få veta hvad mått af fromhet och sans man å högre ort tilltror våra Riksständer och hvad man ärnar företaga med dem, i fall det rysliga skulle inträffa, att de ej fogade sig eliter hvad man af dem förväntat. Man tänker måhända upplösa riksförsamlingen och sända dess ledamöter hem igen; detta medel är ju här lika tillgängligt, som det var när les notables voro församlade i Paris 4787! Men saken är ej afgjord dermed; och så framt man icke vill blunda alldeles, måste man inse att första akten till ett stort drama för hela Tyskland vore dermed öppnad. Ni finner att äfven vi förvänta vår Mirabeau; men till dess han uppträder, åtnöja vi oss med en mängd flygskrifter af alla slag, hvilka dagligen regna ötver oss under det religiösa åskdun