Aftonbladet – 26 november 1845, sida 2

ARI UR Apes VV REA VU RAN Re neg Den 18 November. Denna dags session börjades med förhör inon slutna dörrar med fru Ekvall och Sofi, i anled: ning af ett angående den sistnämnda inkomme läkarebetyg, hvaraf inhemtats, att hennes kropps beskaffenhet utvisat, det hon fört en i hög grac lösaktig lefnad, men att det ej med visshet kun nat ulrönas, huruvida hon varit i hafvande till stånd. At hvad i detta ämne förekom lemnades ej offentlighet; men sedan dörrarne efter någon stunds förlopp åter blifvit öppnade, dikterade domaren till rättens protokoll, huruledes fru E. jemväl blifvit hörd öfver löjtnanten Reutersvärds vittnesmål samt dervid förklarat: att hon icke kunde minnas det yttrande vittnet sagt sig hafva fällt derom, att gift varit orsaken till kontrollör Ekvalls död: att hon dock hvarken i detta eller andra afseenden betviflade vittnesmålets riktighet: att hon mindes sig ha yttrat, det hon för sig sjelf fruktade för nervfeber: att hon äfven erinrade sig hafva anmodat löjtnant Reutersvärd alt följa henne till köket för att bese de af läkaren kort förut besigtigade kokkärlen; men icke alt hon dervid varit stött eller ond, hvilket åtminstone, om så förhållit sig, härrört från missnöje öfver alt anses icke kunna hålla sitt kök i ordning, och ingalunda från ovilja mot doktor Sköldberg. På domarens fråga, om fru Ekvall likväl icke tyckt det vara näsvist af doktorn, att hålla undersökning efter gift i hennes kokkärl, och derför varit litet ond på honom, afgaf hon ett nekande svar. Kontrollör Ekvalls yttrande till vittnet derom, alt han vore beredd att dö, men missnöjd med sältet hvarpå det skedde, ville till en början hvarken fru Ekvall eller Sofi påminna sig; men då domaren frågade, om icke fru Ekvall vid något tillfälle sjelf uppgifvit, att Ekvall yttrat sin grämelse öfver att en så lumpen orsak vållade hans död, drog fru Ekvall sig väl till minnes, att ett sådant yttrande fallit, men ej om det varit vid omvittnade tillfället; hvaremot hon bestämdt mindes huru Ekvall svarat vittnet, att han ej misslänkte någon att hafva med vilja gilvit honom sift, emedan han ej visste sig halva någon ovän. På fråga medgaf Sofi, att hon blifvit inkallad och af fadren, i närvaro af vittnet, tillfrågad, om hon ätit något afspenaten; men kunde icke ihågkorama att hon derför nekat, om hvilken tiildraselse fru Ekvall dereraot sade sig vara alideles okunnig. . I anledning af vittnets tillkännagifna öfvertyselse, att kontrollör Ekvall aldrig fålt i sinnet ett döda sig sjelf, förklarade fru Ekvall först, patt hon tänkt både hit och dit, men frågad, i inledning deraf, hvad hon tänkte om Sofis återsallade bekännelse och sedermera gjorde uppgifer om sin bebjelplighet vid fadrens sjelftmord! och dennes beteende dervid, gaf fru Ekvall i vörjan ett lika svar, men förklarade omsider sig nse det otroliga i denna his!oria. Hon erinra-). les derföre att, enär hon nyss förut under detl nskilda förhöret funnit sig föranlåten förmana in dotter att tala sanning iafseende på dennas): vanständiga kärlekshandel, det vore ännu mera käl till en dylik uppmaning i afseende på Sofis kiljaktiga uppgifter om fadrens död; men ehuru l! omaren härom på det allvarligaste föreställde! ru Ekvall, vände hon sig likväl endast med stel-;