Aftonbladet – 24 november 1845, sida 2

RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. — En nioårig gosse, vid namn Jakob, hade under någon tid åtnjutit mycken godhet och välvilja hos en konditor vid Drottninggatan. Den fattiga gossen med ett fint bildsdt ensigte och vackra blå ögon, hade väckt allas deltagande. Men för fjorton dagar sedan saknades i köket en såssked af silfver, en dag iförra veckan bortkom der en silfvermeatsked och en tesked och den lilia vackra gossen lät sedermera icke se sig i huset. Han blef eftersökt och i fredags upptäckt. Under tårar erkände gossen att han tillgripit de förlorade silfverpjeserna, hvartill ett par hamnbusar skulle hafva öfvertalat honom. Han blef öfverlemnad åt polisen. — En bonde från Sorunda socken, som sistl. thorsg. dag hade ett svin att försälja på Kornhamnstorg råkade der ut för två skälmar, hvilka började köpslå med honom om kreaturet. Sedan parierne öfverenskommit om priset, fick bonden handpenning och åtog sig att köra svinet hem till köparnes uppgifna bostad, ett hus vid Artillerigatan. Bonden körde dit och stadnade utanföre huset, medan köparne burc in svinet. Der stod han och väntade en god stund men köparne återkommo cj. Huset hade neral. utgång äfven åt en annan gata, och åt det hållet hade bedragarne begifvit sig bort med sitt byte, det de sedermera försält till en på Djurgården boende person. Det lyckades dock omsider att få reda på så väl den ene af dem som narrat bonden, som der hvilken slutligen köpt svinet; och den sednare för. klarade sig beredvillig att hålla bonden skadeslös. — Grefve G , boende vid Stora Trädgårdsga. tan, hemkom i fredags e. m. till sin bostad någo olägligt för en der innevarande person, som vid gref vens ankomst tagit sin tillflykt under en soffa, der, till stor förvåning för grefven, en menniskorot fram: skymtade. Grefven tog till eldgaffeln för att drifv: fram den fremmande från hans gömställe. Denn: sednare befanns då vara en yngling af misstänkt ut seende, hvilken af tillkallad polisbetjening igenkän des såsom en bland hufvudstadens snällaste ficktjuf var, förre plåtslagarelärlingen Robert Victor Dahl gren. Med den skicklighet han inhemtat under sit fordna yrke, hade han från vinden till ett hus grannskapet utgått på ett tak, och så promenera långsät hustaken tills han kommit till det hus gref ven bebodde, då han begifvit sig genom en öppei vindsglugg in i huset, och vidare praktiserat sig ii uti grefvens våning. I anseende till den plötslig öfverraskningen hade Dahlgren ej hunnit tillgrip mer än några cigarrer, hvilka han fann tillfälle at bortkasta då han ertappades. Vid polisförhöret af gaf den tilltalade om händelsen den löjliga förklarin gen, att han vid åtalade tillfället varit öfverlastad a starka drycker och i detta tillstånd på något sätt in kommit i grefvens rum, der han hade lagt sig unde soffan för att sofva af sig ruset. — Förre auditören N. J. Tiliander hade sistlidn lördag till poliskammaren låtit uppkalla en f. d konstförvandt vid namn Lindström, för det han thorsdags afton å ett näringsställe öfverfallit Tilian der med en mängd äreskändande tillmälen, samt slut ligen, då T. vägrat hans dryckeslag, bespottat ho nom med ett glas punsch i ansigtet. Käranden yr kade endast att svaranden måtte erkänna, att ha! vid det ifrågavarande tillfället uppfört sig som el lymmel, men härpå ville svaranden ej ingå; han vill icke ens medgifva att han uppfört sig lymmelaktigt. P. Tilianders begäran blef då målet uppskjutet för vitt nens hörande. — Vid ytterligare anställd visitation uti häktad f. korrektionisten Wickmans bostad i Stakens grän —rv? mmm —— —————— LL — ss