Aftonbladet – 20 november 1845, sida 1

RER NER NE EES DET TEARS TEE KRO POS m. fl. anspråk; ty innan bestämda utslag kunde fällas, måste undersökningar föregå. De verkställdes 1669 och 4670 i hvarje härad af de afträdda landskapen. De då fällda domarne — de ovanför åberopade af 4669 och 4670 — voro afgörande. Den provisoriska resolutionen af 4662 är af ingen vigt, sedan vi ega de egentliga och slutiiga utslagen. Medgifva måste jag dock, att jag uraktlåtit anföra den af memor. förf. framdragna meningen ut Nyström om Svenska Hemman, emedan jag ej kunde ana — liksom jag ännu icke fattar — att ord, som endast innehålla åbons rätt att under gin lifstid blifva orubbad, om han fullgör sina skyidigheter, skulle angå egande-rätten till hemmanet; likasom att jag ej nämnt de två Kongl. resolutioner, dem memor. förf. tror vara särdeles upplysande, emedan jag ej eller förstår huru resolutioner af 4756 och 4772 kunna innefalta bevis för en fråga, i hvilken de giltiga bevisen måste sökas före och vid epoken af Hallands afträdande till Sverige. Jag kan icke förtänka memor. förf. derföre, att han deremot förbigått några af mig åberopade författningar (sid. 25, reserv.). Om någondera af oss velat skrifva historien om Hslländska kyrkohemmanen till närvarande tid, så hade visserligen ännu ett och annat dussin författningar bordt åberopas. När reservationen afgafs, förutsåg jag visserligen hos hvilka den skulle uppväcka misshag. Men efter sorgfälligaste granskning af handiingarne och af de tydningar af dessas innehåll, genom hvilka frågan fått en högst besynnerlig riktning, stod den öfvertygelsen klar för mitt sinne, att Halländska kyrkohemmanens frånhändande från kyrkorna vore ett våld mot eganderätten. Med detsamma stod för mitt siane alldeles klar den förbindelsen, att inför Ständerna efter förmåga utreda frågan. Genom reservationer uppfyllde jag endast min pligt som Utskotts-ledamot, och skulle icke kunna ångra det, om ock kunde visas, att jag misstagit mig. Jag har aldrig sökt annat än ärlig sanning; den kan skådas renare, men icke sökas upprigtigare af andra. En sådan vederläggning, som blifvit försökt i det nu granskade memorialet, röjer deremot icke någon åträ, att öfver frågan sprida sanningens ljus. Hiradshammar den 27 Okt. 1845. Chr. Stenhammar.