Aftonbladet – 19 november 1845, sida 1

SLOp VE att KUlDd Katla VlyGLranNUa UC HUVArande styrelsen. Vid de sista allmänna valen hade de, med sina ledares tysta begifvande, sjelfva erbjudit sig i jordbruksdistrikten, att blifva arrendatorernas synnerliga vänner, samt förklarat sig emot den fria handeln samt hvarje förändring 1 spanmålslagarne (hör). Sedan denna tiden hafva förnuft, erfarenhet och Sir Robert Peel, (hör, hör, och skratt) Villatenstor och välgörande förändring i en stor del af de konservativas meningar. De försigtigare, klokaste och eftertänksamme ibland dem hafva understödt premierministerns handelspolitik med sina röster och sina tal. De hafva gått ifrån skyddssystemets läror, och efterhand blifvit anhängare af fri handel. Återstoden af detta parti, sammansatt hufvudsakligen af män, enfaldigt hederlige, hängifne till sina inskränkta fördomar och okunniga om tidens tecken, tillsamman med några arma, svikna äfventyrare, klaga nu högt och nästan löjligt öfver att hafva blifvit bedragna, öfvergifna, förlorade. Såsom ett den fria handeln motsatt parti, äro de konservative nu splittrade, oenige och politiskt döde (bifall). Frågan om den fria handeln, och i synnerhet den fria handeln med födoämnen är för det närvarande af den högsta vigt (hör, hör!). Det är beklagligtvis alltför sannt, att skörden är otillräcklig; att i flera orter af England den svåra väderleken skadat den, så att den till mängd och godhet är under medelmåttan. Dertill kommer att potatesskörden misslyckats. Följden häraf blifver, att födoämnena blifva dyra; och det ser svårt ut att erhålla något betydligt förråd utifrån; ty just i följd af våra spanmålslagar hafva de länder, som med fördel kunna odla spanmål, icke kunnat utvidga sitt jordbruk med beräkning på afsättning hos oss, utan endast sökt alt fylla egna behof. Dessutom ser det ut, som skulle äfven der skördarne slå felt. Följaktligen skola dessa länder, som knappast hafva eget bebof, icke kunna afyttra till oss mera än obetydliga partier till högt pris (bör, hör!). Det är alltså att befara att prisen på födoämnen komma att stiga betydligt. Detta åter miste våila nöd ibland vår arbetande befolkning, samt gifva an stöt till krediten, som torde utöfva en förstörande verkan i detta ögonblick, då så stora kapitaler äro invecklade i jernvägsföretag, af hvilka en del till och med äro af osäker beskaffenbet (hör, hö!). Icke utan fruktan kan jag motskåda möjligheten af sådana tilldragelser. Jag hoppas att mina förutsättningar må vara ogrundade (bör, hör!) men om de deremot visa sig, såsom jag befarar, riktiga, så skola vi snart hafva den vidsträcktaste och beklagligaste bevisningen på de olyckor och! den brist på politisk klokhet, som vidlåda våra spanmålslagar (bifallsrop).. Så uppskrämmande är imedlertid redan missvexten, i synnerhet på potäter i Irland, att en kabinettskonselj måste hållas och öfverlägga om frågan att antingen öppna alla hamnar för införsel af spanmål eller att sammankalla parlamentet för att råd-lå om en sådan åtgärd. Jag anser att detta vore ett vist och försigtigt steg af regeringen; och vi kunne vara förvissade, alt blifva hamnarne en gång öppnade, så skola vi aldrig mera låta tillsluta dem (höga bifallsrop). Efter mitt förmenande bör i detta ögonblick utvidgandet af detta landets handel blifva hvarje engelsk statsmans stora; praktiska mål. För detta ändamål: borde icke endast skyddstullen afskaffas, utan äfven andra medel vidtagas att föröka antalet af våra kunder, samt bilda nya afsättningsorter för våra varor. Det är utur denna synpunkt, som jag städse varit benägen att understödja utflyttningar; samt ansett kolonier vara af stort värde för vårt land. Jag värderar dem alldeles icke såsom medel att föröka vår makt, eller derföre, att de föröka vidden af vårt område samt antalet af våra undersåter. Men jag betraktar dem, såsom samfund, utbredda för att befordra handelns ändamål, såsom delar af vårt lands manskap utsända till aflägsna orter, för att utveckla dessa länders tillgångar, samla deras serskilda produkter, utbyta dessa mot våra manufakturer, tillvexa och blifva förmögna, samt föröka vår:egen rikdom genom bandelh. Vi hafva utplanterat kolonier i alla delar af verlden. Våra fordna landsmän hafva hastigt spridt sig öfver Norra Amerikas vidsträckta fastland, hota spanska kolonierna i medlersta Amerika och gripa redan i sin inbillning efter det Södra Amerikas provinser. Under det sista hallva seklet pafva det södra halfklotets ny-upptöckta länder blifvit öfversvämmade af engelsmän; florerande samhällen hafva uppstått i Australien; utvandrare hafva bosatt sig på Nya Zelands kuster; och snart skall det anglosaxiska folket regera öfver Söderhafvets öländer (bifall). Jag kan icke för högt uppskatta inflytandet på vår handel af detta facwum, alt några af verldens rikaste delar nu äro bebodda af män af vårt slägte,. som utfört med sig brittisk komstflit och civilisation, som hafva behof, känslor och interessen Kika med våra egna, som ständigt äro färdige att köpa våra tillverkningar och som skola skapa stora, dagligen tillvexande afsättningsplatsar för våra manufakturer. Antingen de förblifva Brittiska undersåtare, eller de, liksom Förenta Staterna, göra sig oberoende af oss, så skola de dock alltid blifva lika nyttiga för oss (hör, hör!). I den första tiden behöfva kolonier något skydd och vård ifrån moderlandet men snart hinna de upp till mognad och kraft och då må de lemnas åt sig sjelfva, då må de förvaltas af. en egen styrelse, och all regering öfver dem vara, så att säga, endast en regering till namnet (Pifallt un om An