Aftonbladet – 19 november 1845, sida 1

och det bilall dessa lunno hos eder, som jag har att tacka för den stora majoritet, varmed jag blifvit vald. Det finnes, efter min tanka, ingen princip af större vigt för samhällets lugn och välfärd, än religionsfrihetens; ingenting utmärker säkrare en nations framsteg i kunskap och hyfsning, än den grad af frihet, som råder i trossaker! Alt försöka ställa en menniska inför rätta för dess religiösa tro — att tadla eller berömma henne för hennes samvetes öfvertygelse — att tvinga henne, det vare sig medelst streff eller belöning, att erkänna en viss slags lära för sann, är en sak som helt och hållet strider emot sundt förnuft och tidens anda. Det är ett försök att återvända till för länge sedan flydda tider, då katolska kyrkan var på höjden af sin makt, och sökte undertrycka alla meningar, som hon sjelf icke antagit och gillat. Då jag säger detta, må man likväl icke tro, att jag vill tala illa -om Roms gamla kyrka (hör, hör!), eller underkänna de vigtiga tjenster hon i de gamla tiderna gjort menniskoslägtet (hör, hör!) Hon bevarade, midt ibland de barbarer, som öfversvämmade romerska väldet, återstoden af den gamla civilisat:onen och litteraturen. Hon bildade det enda föreningsband emellan deras splittrade och fiendtliga samhällen. Hon lärde deras feodalherrar att det fanns något ädlare och bättre än den råa styrkan. Hon inplantade hos dem fred; välgörenhet och jemlikhet. Hon var med ett ord den civiliserande principen i medeltidens mörker (hör, hör!). Al kunskap, all. lärdom, all filosofi voro in-kränkta inom hierarkiens medlemmar, och ibland dem funnos många djupa tänkare, skickliga bevisare, namnkunniga statsmän, stora moralister och lärde teologer. Hon eftersträfvade likväl ett välde, icke endast öfver menniskors handlingar, utan älven öfver deras känsla och förnuft (hör, hör. Väl nådde hon för ett ögonblick denna maktens högsta punkt; ochbildade en teokrati (hör, bör!) Ingen vågade tänka, handla eller tala i molsats till hennes vilja — ingen vågade ens hysa meningar i vetenskap, filosofi eller religion, som stredo mot hennes dekreter (bör, hör!) och Europas störste monarker måste förödmjuka sig inför henne (hör!). Men från det ögonblicket var det ock som hennes välde började aftaga. Europas furstar började motstå hennes verldsliga myndighet. Med lärdomens och forskningens fortgång, med upptäckten af tryckerikonsten, och med den deraf följande lättbeten att erhålla kunskaper, började romerska kyrkans ofelbarhet i vetenskapliga afseenden först att betviflas, dess dekreter i religionsämnen att granskas, och reformationen började (hör, hör!). Reformationens stora princip var det enskilda omdömets rätt och fri handling (hör, hör!) Reformatorerna protesterade emot Roms myndighet; de fordrade att förnuft och bevis, men ej endast Roms vilja, skulle leda menniskan i hennes religiösa tro (bifallsrop); och då blef för första gången den religiösa frihetens och jemlikhetens princip kungjord (höga bifållsrop), Ack! den blef alltför litet iakttagen och erkänd (hör, hör!).. Snart förlorades den ur sigte under striden mellan tvistande sekter, som begärde friheten att skiljas från Rom, men vägrade en lika frihet då det gällde dem sjelfva. Hvare sekt förföljde sina grannar med en hätskhet, som var så mycket ursinnigare i samma mån som deras skiljaktigheter voro obetydlige. Så förföljde kalvinister lutheraner och lutheraner kalvinister. De episcopale, presbyterianerne, non-konformister och alla slags dissenter voro lika ofördragsamma, lika förföl ande blott de bade makt dertill, och lika glömske af den princip af religionsfriliet och jemlikhet, hvilken de sjelfve hade att tacka för sitt bestånd (bifallsrop). Dessa tider kunna olyckligtvis icke ännu kallas flydda (bör, hör !), ehuru jag boppas att de äro på bortgående. (Hör, hör!) Återkallelsen af testoch korporations-akterna , de romersk-katholskas emancipation, underhusets majoritet för judarnas emanciperande, husets förpållande i frågan om undervisningen i Irland, universiteters bildande i det landet, allt detta bevisar framstegen i allmänna tänkesättet och att den vigtigaste grenen af lagstiftningen är gynpsam, på det hela, för religiös. frihet och jemlikhet. (Bifall) Mycket återstår likväl, för att gifva denna priecip en praktisk verkan, och i synner: het i fråga om folkundervisningen. (Hör) bör!) Bristen på ett godt system för allmänna undervisningen är föremål för välförtjenta förebråelser emot vårt land. (Hör, hör, hör!) Om någon fara. behöfver fruktas af de fria institutionernas framgång, och från folkmaktens förökning, så kan denna fara endast afbje!pas genom massornas uppfosträw och undervisning. (Hör, hör! och bifallsrop.:) Derföre böra såväl fiender som vönner al utvidgningen i folkets rättigheter vara lika måna .om ett godt allmänt undervisnings-system (hör, hör!)... Hvad .har väl hindrat elt sådant i vårt land ?; . Hvad har tillintetgjort dess vänners bemödanden?. Joy vidskepelse: och -ofördragsamhet. (hör, hör!) hvilkavpåyrkat att vid folkets ändet visning en stäts-religions grundsattser skölle blifva inpräglade (hör, hör!), och vi kunna icke komma ötydrens om hvilka dessa skola vara (vör hör!) Englands kyrka påstår att folket skall undervisas i dess serskilda trosifror; så göra äfven katholikerna; Så dissenterna. Ett allmänt uppfostringsoeh undervisningssystöm har derigenom plifvit Omöjligt. Vi böra taga exempel från ett peslägt?dt folk, från innevånarnå i Nya Englands stater inom Nord-Amerikanska förbundet. I dessa stater finnes en lika stor mångfalld af religioner som hos oss, men kkväl finnes der ett allmänt ANNA AR.. 9 vn on AR TN