KINESISKA BREF AF ORVAR ODD. XVII. Köpenhamn, början af November 1845. Den stora evenemangen är förbi, denna evenemang, om hvilken hela verlden talat i en hel månads tid, som utgjort köpenhamnarnes enda tanke om dagen och enda dröm om, natten ! Jenny Lind är rest. Hon har rest, åtföljd till Toldboden af tusentals menniskor, öfverhöljd med blomster, förintad af hurrarop. Befälhafvaren på Geyser, hissade svensk flagg på stortoppen, då den firade konstnärinnan steg ombori, som om det varit kung Oscar sjelf, och hela Lange Linie, hela NyFHavn, har applåderat åt denna ridderliga ide. I sanning, de goda danskarne hafva under Jenny Linds besök härstädes visat prof at en Begeistring,, som ingalunda, ger tyskarnes efter! Jag skulle kunna fylla ett helt ark med anekdoter från denna tid. Jag vill icke tala om hurusom poeterna täflat med hvarandra att för hennes fötter nedlägga hvad skaldekonsten eger skönast af fraser, blomerantasti af tr.per; jag vill icke tala om hurusom tecknare och målare trängts i hennes förmak för att få den nåden att erbjuda henne såsom minnen från Köpenhamn hvad deras atelierer för tillfället haft utsöktast, eller för att få den ännu dyrbarare äran att åt duken eller papperet öfverlemna hennes talande drag: jag vill icke tala om fester, baler, soirger, tillställde till hennes nöje och förherrligande; men jag vill blott nämna hurusom man, för att få biljett till de representationer, dervid hon uppträdde, bade det förskräckliga, det rentaf underbara tålamodet att stå i queue från kl. 44 om altonen till kl. 40 påföljande dag, då biljettluckan skulle öppnas! att stå i queue långt utpå ;Kongens Nytorv en hel natt i ett ösande regn