Aftonbladet – 15 november 1845, sida 2

försvarare! yttrade grefven till Mathilda, som återfallit i sin stol, uppbragt öfver Genevievas obegripliga obetänksamhet. Det är utan tvifvel en man, grånad och härdad under vapen? — Nej, herr grefve, stammade Mathilda; han är färdig att slåss i morgon om det fordras; men innehar icke erforderlig grad, för att föra befälet här. — Det betyder ingenting, afbröt grefven; man kan gifva honom den om han så förtjenar. Jag vill se och tala vid honom. Hvad är hans namn? — Richard de VFOrme, sade en fast och allvarlig röst vid sidan af grefven. Denne, rigtande sina ögon ditåt, såg väpnaren framträdd midt i salongen. Under supten hade Richard hållit sig dold bakom en grupp al tjenare, afbidande det ögonblick, då det fordrades, att uppträda till baronktssans bistånd. Grefven betraktade honom en stund bestört och stillatigande. — Richard de FOrmel! sade han ändtligen; är ni son till en fattig adelsman af detta namn, som blef dödad samma natt, som amiralen, då han gick ut från Louvren? — Ja, herr grefve, svarade Richard förundrad. — Ni bhörer således till Bearnska partiet? — Med kropp och själ, och önskar ingenting högre, än att få visa det. — Godt! jag har hans majestäts fullmakt in blanco och kan utnämna er till kommendant i detta fäste, som ni förstått att så väl försvara, så vida ni behagar stadna qvar här såsom chef till min återkomst och i egenskap af andra befälbafvare näst mig.