Aftonbladet – 13 november 1845, sida 2

sk., bok och ek 1 rår 6 sk., gran 91 sk., tall 24 sk., och andra slag 36 sk. per famn. Dessa förhöjde tullbestämmelser, hvartill någon giltig anledning icke synes vara för handen, hafva koll. och tullst. emedlertid funnit sig icke kunna i und. tillstyrka. I afseende härå förekommer dessutom, att, efter det den för varutrafiken från Finland intill sistlidne års utgång gällande särskilde tariff, enligt hvilken importtullen för derifrån till Sverige inkommande björkved erlagts med 48 sk. per famn, numera upphört att tjena till efterrättelse, björkvedsinförseln från Finland eller det främmande land, hvarifrån dylik import till Sverige hufvudsakligen ägt rum, redan fått vidkännas en förhöjd beskattning. Ull. Tullbestämmelserne uti 4841 års taxa för artikeln ull äro af Rikets Ständer i så måtto förändrade, att föreskriften angående grof Jutsk och Isländsk ulls beläggande med införsel!stull af allenast 9 sk. per 8, beräknadt i värde till 20 sk., numera blifvit utsträckt till all annan dermed jemförlig ull, äfvensom att, med anledning af stadgandet i Kongl. brefvet d. 2 Mars 41842, staden Helsingborg blifvit upptagen bland antalet af de städer, till hvilka import af grof ull får ega rum. Med afseende å det af Rikets Ständer vid 1840— 1841 årens riksdag fattade beslut rörande bestämmandet af olika införselstull för finare och gröfre ull, neml. 42 sk. per för det förra slaget och 2 sk. per E för grof Jutsk och Isländsk ull, hafva kommerskoll. och gen. tullst., uti und. utlåtande af d. 10 Aug. 4841, under åberopande af de stora missbruk vid förtullningen af ull och de många olägenheter vid tullklareringen, som egde rum under den tid olika afgifter för bättre och sämre ull varit fastställde, i und. anfört: att nedsättningen under sednare åren af priset på ull i Sverge och den derigenom förminskade håg för finare fårafvel icke kunde tillskrifvas större tillförsel från utrikes ort af denna ullsort, utan varit en följd af ullprisernas fall i verldshandeln; att om än en förhöjd tull å nämnde slags ull skulle underlätta asättningen af den finare inhemska ullen, sådant likväl, efter koll. och tullst:ns tanka, icke innebure någon garanti för beståndet af en fortgående utveckling af denna näringsgren, hvilket endast kunde förväntas i den mån det lyckades, dels att genom ett förbättradt jordbruk bereda ymnigare tillgång på födoämnen för talrika fårhjordar under vintern, och dels vidtaga sådana anstalter, att den finare ullen, som mindre efterfrågas af svenska klädesfabrikanter, komme att blifva föremål för export till utrikes ort; att vid ett sådant förbållande det syntes vara tvifvel underkastadt, huruvida den vinst, som kunde beredas svenske ullproducenten genom högre betalning för ullen, skulle motsvara den ofördelaktiga verkan å rikets klädestillverkning, som förhöjning af priset på nämnde råämne, i följd af den derå fastställde högre tullen, otvifvelaktigt medförde, och hvarigenom det för svenska klädesfabrikanten ännu mera än dittills blefve svårt att täfla med engelska, tyska, franska och belgiska fabrikanter, så väl i varans godhet som pris; att, om deremot tullförhöjningen å fin ull skulle, efter hvad ej utan skäl kunde befaras, leda till ökad införsel af finare kläden, och i följd deraf efterfrågan af fin ull här i riket ännu mera minskas, komme berörde tullförhöjning å ull att motverka det dermed åsyftade ändamål; samt att, om äfven detta ej inträffade, den föreslagna stora skillnaden i tullen på fin och grof ull i allt fall innebure för vinningsbegäret en alltför stark frestelse att förnya de, under den tid skillnad i tullen på fin och grof ull egde rum, ofta lyckade försöken att införtulla fin ull under namn af grof; på grund af hvilka skäl koll. och tullst. i und. hemställde, att, i enlighet med stadgandet i 1835 ars taxa och 1839 års tullkommitts förslag, för ull finge, utan afseende å finleken, antagas den allmänna bestämmelsen af 2 sk:s införselstull på 4 rdrs värde per E. För den händelse likväl K. M. i nåder ansåge skillnad i tull på grof och finare ull böra leda till den finare fårafvelns befrämjande, tillstyrkte koll. och tullst. i und., att, till afböjande af alltför stor frestelse till lagbrott och betydlig stegring af priset på finare ull eller råämnet för klädestillverkningen, tullen för sådan ull måtte i nåder bestämmas till 6 sk. för grof Jutsk och Isländsk till 2 sk. per t. De i berörde und. utlåtande framställde åsigter hafva koll. och tullst. af den sedermera framflutna tidens erfarenhet icke hemtat anledning att frånträda; men då, vid utfärdandet af 4844 års tulltaxa, K. M. i nåder godkänt grundsatsen af olika bestämmelser för ull af skiljaktiga slag, samt denna grundsats jemväl vid sistlidne riksdag blifvit af majoriteten inom representationen antagen, hafva koll. och tullst, ehuru den af Rikets Ständer beslutade utsträckning till gröfre ull i allmänhet af de för Jutsk och Isländsk hittills särskildt gällande stadganden, otvifvelaktigt måste försvåra kontrollen, skolat und. hemställa, att vid Rikets Ständers nu ifrågavarande förslag må bero. Undertecknad Skogman åberopar i und. sin vid afgifvandet af und. utlåtande i anledning af Rikets åren 1840 och 1841 församlade Ständers förslag till tulltaxa i förevarande ämne yttrade särskilda mening, intagen i närlagde protokollsutdrag. Vin. Enär de för artikeln vin, alla slag, uti 1844 års tulltaxa stadgade införselsafgifter, neml. för vin häddat nad lhattan I on lilla vagga dar han cavall